Vad är grejen med... stark mat egentligen?

[Kari]

Att uppleva smaker är subjektivt. De flesta av oss gillar starkare mat, gärna stark senap på korven och hela vägen till finhackad chili i hamburgaren.

Men varför tilltalas vi av stark och het mat? Borde inte vi tänka tvärt om - inte passar det med ett vin när det brinner i munnen och svetten tränger fram? Då passar ett glas mjölk ett en öl som bästa brandsläckare..

Vad tycker du om starka smaker? Är det din grej? Var går gränsen?

[chepplin]

Det e väl ingen som gillar när det brinner i munnen å när svetten tränger fram?
I grunden har ju chili en ganska god smak...likaså senap

[Hasse]

Gärna starkt, men inte så starkt att man bara känner hetta. En fyllig smak med hetta på toppen, det gillar jag.

Riktigt stark senap som fräser i näsan hör till ibland, men är det egentligen gott? Den dödar ju alla andra smaker.

[Ia]

Jag älskar stark mat, det ska smaka mycket och samtidigt vara stark. Jag gillar när det är så starkt att man svettas och näsan snorar. Men som sagt det måste vara mkt smaker, inte bara starkt! Riktigt stark Thaimat I LOVE!

[Andreas]

Jag håller med dig Ia.

Det e väl ingen som gillar när det brinner i munnen å när svetten tränger fram?

Tvärtom, just den känslan förknippar många med något positivt. Hur kan det vara så? Ja det sägs ju att samtidigt som att capsaicinet i chilin gör att det brinner i munnen och svetten tränger fram så frigörs endorfiner, dvs. kroppens eget skön-känsla-hormon.

Kanske är trion i trådens början för ovana och äter för lite starkt för att få ut något av det? Ät starkt ofta under en period och trappa upp allteftersom så klarar ni hettan bättre. (Det finns även indikationer på att ämnesomsättningen påverkas, en stark-mat-diet kanske även kan hjälpa den som likt Hasse vill deffa magmusklerna en smula.)

[chepplin]

Ok..då e vi olika. Før mig är för het och stark mat samma sak som för översaltad mat...dvs oätligt! Fick ibland in maträtter under min semester i Sri Lanka som var helt absurt...det brann typ i munnen. Men vi svenskar var väl ovana vid det...

[agnetasch]

Det är ju skillnad på stark mat o stark mat. Senap, pepparrot o andra tillbehör kan gärna vara starka för mig; jag väljer själv mängden o styrkan. Dom bränner till en kort stund o endorfinerna slår i taket. Men en hel tallrik med vrålstark chilitjosan, nja. Efter ett par tuggor är munnen bedövad o adjöss var det med den smaken.
Det går ju att träna upp sin förmåga att äta stark mat, men varför?

[kjpil]

Jag håller med alla i tråden, förutom när det kommer till pepparrot som jag aldrig riktigt gillat (fast jag har nog inte gett pepparrot en riktig chans). Tycker det är helt olika för olika maträtter och olika tillfällen. Exempelvist koreanskt kan ju vara oslagbart med härlig styrka ibland. Vid andra tillfällen är det godare om råvarorna smakar orginal utan starka ingredienser som tar över. Både starkt och neutralt är bra!

[agnetasch]

Du är snäll du Karl-Johan. Jag tror jag slänger in en brandfackla o citerar Jens Linder: "I övergödda matkulturer som vår tycks det utvecklas ett slags sensorisk masochism där vi retar och pinar våra bortskämda smaklökar för att få dem att reagera"

[Andreas]

Haha det var bra forumlerat av Jens. Men som Karl-Johan säger så ser jag det inte heller som att det alltid ska vara rejält stark mat, men då det är det så brukar det vara en trevlig upplevelse.

Ok..då e vi olika. Før mig är för het och stark mat samma sak som för översaltad mat...dvs oätligt! Fick ibland in maträtter under min semester i Sri Lanka som var helt absurt...det brann typ i munnen. Men vi svenskar var väl ovana vid det...

Jo precis, man kan ju vänja sig vid styrkan och då tror jag de flesta uppskattar den. Men sen finns det förstås också personliga fysiologiska skillnader som gör att vi reagerar olika på styrka.

Det går ju att träna upp sin förmåga att äta stark mat, men varför?

Så du får uppleva de härliga endorfinkickarna! Och kanske få ökad ämnesomsättning , du vill väl bli känd och smal som Tiffany Persson?

[agnetasch]

du vill väl bli känd och smal som Tiffany Persson?

Jaaaa! Självklart, fram med scovillekäket

[Mickan]

Jag håller med er som betonar att man ska få arom i kombo med styrka. Jag har inte fattat poängen med alla överheta såser och tävlingar i att hitta hetaste chilin. Utomlands har jag råkat ut för problemet att jag knappt kunnat äta maten. Extra knepigt när det varit nära 40 grader varmt...

[Kari]

Endorfinkickar? Aha, ni är jägare!

Hur började allt egentligen, när kom på, ni som är Scovillejägare, att det var det som var grejen? Som vuxen?

[Andreas]

Jag håller med er som betonar att man ska få arom i kombo med styrka. Jag har inte fattat poängen med alla överheta såser och tävlingar i att hitta hetaste chilin.

Ja det är viktigt att betona, att bara äta starkt för att det är starkt även fast det smakar illa är helkorkat.

Endorfinkickar? Aha, ni är jägare!

Hur började allt egentligen, när kom på, ni som är Scovillejägare, att det var det som var grejen? Som vuxen?

Nja nån scovillejägare är jag inte, det är nog så man ska kalla dem som äter starkt vad som helst bara det är starkt. Men mitt första minne av riktigt het mat är ifrån när jag hade sommarjobb i gymnasiet och putsade fönster och åt en rejält het gryta på Cajsa Warg, det var både hemskt och lite härligt på samma gång.

[Hasse]

Andreas, jag misstänker att du är tränad och uppskattar när maten är rejält stark.

Om du någon gång bjuder på stark mat, tänker du då på att hålla igen med hettan, eller smaksätter du efter din egen smak? Jag tror inte att du som värd medvetet plågar dina gäster, men det kunde vara intressant att veta hur en otränad person upplever hettan jämfört med din egen uppfattning.

[Kari]

För oss "vecklingar" kan jag tipsa om Laroc's paprikapuré som är märkt "Stark", ser ut som tomatpuré.

En klick till ris och fiskpinnar - wow Jag ser riktigt framemot att använda paprikapurén i nästa tomatsås..
Undra hur stark ni "starkingar" skulle beskriva den? Någon som provat?