Det speciella med Trattoria Der Pallaro är att de inte finns någon meny. Här äter man det som bjuds, precis som när du går hem till någon på middag. Det är faktiskt väldigt skönt att nån gång få slippa välja. Fast helt slipper man inte, man får välja rött eller vitt vin och vatten med eller utan kolsyra.
Restaurangen ligger undanskymt men väldigt centralt i Rom, bara något hundratal meter öster om Campo dé fiori. Inredningen är mycket enkel. Det finns en innedel och en utedel. Uteserveringen där jag sitter har plastbord och infravärme. Jag uppfatatar klientelet som en klar majoritet romare framför turister.
Mitt bord har två servitörer, dels en man runt 50 som oftast ställer saker på bordet utan att säga något alls och dels en man som nog är i 80-årsåldern som pratar och är riktigt trevlig och klurigt skojfrisk. Servicen består i att fat fyllda med mat och rena tallrikar bärs in och smutsiga tallrikar och tomma fat bärs ut. Man får själv lägga upp på sin tallrik från faten. Det som syns på bilderna nedan är alltså vad jag själv lagt upp. Och jag lade inte upp allt så det serveras mer mat än vad som syns på bild. Samma gäller dryck, man häller själv upp från vattenflaska respektive karaff med fullt godkänt husets vin.
Det första som bjuds är linsgryta, parmaskinka och salami, oliver, kokt fänkål och bröd. Allt är jättegott med undantag av oliverna som inte är dåliga, men inte heller precis de bästa av burkoliver.
Sen följer friterade bollar (suppli). De små bollarna är fyllda med ris. Den stora med kött. Gott. Speciellt.
Nästa rätt är stora penne rigate med köttfärssås och parmesanost. En dålig portion pasta har jag aldrig ätit i Italien och så inte heller nu.
Rätt fyra är små mozzarellaostar, kalvkött, tunna friterade potatisskivor, grönsaksöra med squash. En fyllig och vällagad röra. Mozzarellan är färsk och god, mozzarella i Italien går aldrig att jämföra med det skämt till gummimozzarella som säljs i Sverige. Kalvköttet är gudomligt mört och välkryddat och potatisskivorna krispiga och välsaltade.
Till dessert blir det jordgubbar och äppelkaka. Jordgubbarna är oväntat goda och väldoftande men de kan förstås inte riktigt mäta sig med svenska. Kakan är god men för toppbetyg hade det gärna fått vara en slatt vaniljsås till.
För att sammanfatta Trattoria Der Pallaro så är ett besök här ett måste för romresenären. Dels på grund av upplevelsen, dels för att det är prisvärt och att man blir rejält mätt, men främst för att maten är genuin och väldigt god. Fast pris och totalkostnade inklusive vin, vatten och servering är 25 euro. Och ett bättre tillagat kalvkött kan man nog inte hitta nånstans, vad än man betalar.
Betyg 5/5.
En liknande variant, Il Latini, hittar ni Florens.
Ah tack för tipset, det ska jag definitivt kolla upp om jag tar mig till Florens. Det finns för övrigt en till liknande restaurang i Rom som jag också kommer att besöka.
Existerar den här typen av ät-det-vi-serverar-restaurang i Sverige, nån som vet?