En matbild

Guider

Matbloggat

Författare Ämne: Att ge barnen vad de vill ha  (läst 30185 gånger)

Kvasthilda

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 189
  • Matlagning är en konst - och jag är konstnär
    • Visa profil
    • alias Kvasthilda - en snäll häxa...
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #20 skrivet: 2010-03-16 21:14 »

I övrigt kanske jag skulle uttryckt tydligare att jag intresserar mig för den generella situationen, och inte specifika fall. Inte för att jag missunnar någon att beskriva sin hemsituation.
Ja jag uppfattade det inte så eftersom du i det inledande inlägget skrev "Ni som inte lagar tre rätter på kvällen, köper McD-burgare regelbundet utan får hela familjen (exkluderat eventuella allergiker) att äta samma, hyfsat näringsrika måltid - hur gör ni?" Det var det jag försökte beskriva.


Maten är, som jag ser det, viktig för gemenskapen. Precis som att det kan uppfattas som exkluderande mot barnen när föräldrarna dricker vin eller öl till. Att äta samma sak visar på gemenskap och jämlikhet.
Fast jag tror inte gemenskapen blir sämre av att äta olika mat. Om jag dukar buffé på en fest och inte alla tar av alla rätterna, har vi då en sämre gemenskap på festen? Nääää...Däremot blir väl livet lite enklare till vardags om alla äter samma mat. Och glöm inte att vi är förebilder för våra barn. Det är väl egentligen det den här frågan handlar om?

Jämlikhet förresten? Jag tycker väl inte att barn och vuxna är riktigt jämlika i och med att föräldrarna bestämmer över barnen - och så ska det ju vara. Mina barn vill inte heller ha öl och vin och jag vill inte ha läsk till maten, tack. Och inte mjölk heller för den delen. ;D
Det gör inget om det är enkelt.

JonasBååth

  • Diskare
  • **
  • Antal inlägg: 58
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #21 skrivet: 2010-03-17 08:21 »
Erik Haag hävdade att ett barn måste äta något nytt 14 gånger för att börja tycka om det. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det (eller vad han har för källor) men att smaka en eller två gånger räcker knappast i de flesta fall tror jag.

Nu har jag inte läst någon forskning som specifikt handlar om måltidens gemenskapsfaktorer, men forskning på andra områden (t.ex. kläder, religionshattar etc) visar att olika visuellt utseende på till synes valbara element (alla kan inte ha en påvemössa, men det finns till synes inget som hindrar det) skapar avstånd mellan individer. Exempel går att hitta i Erving Goffmans "The Presentation of Self in Every Day Life". Sen beror det givetvis mycket på om det är en själv som sagt "jag vill (inte) äta det" eller om det är någon annan som sagt "Du får inte äta det".

agnetasch

  • Köksmästare
  • *******
  • Antal inlägg: 4459
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #22 skrivet: 2010-03-17 09:48 »
Självklart håller jag med dig om att barn inte ska lära sig att tjura sig till att få det de vill ha
Men det är ju det du håller på o lär dina barn eller hur?

Hur det kan gå om barn aldrig behöver äta något de inte gillar illustreras av nedanstående sorgliga lilla historia:
Min man har en arbetskamrat i 40-årsåldern, gift o fembarnsfar. Han övertalades aldrig av sina "snälla" föräldrar att äta något annat än det han tyckte om. Resultatet har blivit att han enbart äter korv, köttbullar, köttfärssås med spagetti, hamburgare o pizza. Han får själv laga sin "barnmat" hemma för frun har som genom ett mirakel lärt barnen att äta vanlig mat. Men dessa matvanor är ju väldigt handikappande; äter han julbord med jobbet är det bara köttbullar han äter, dessutom dränkta i ketchup. Potatis till köttbullarna är ju inte att tänka på, han äter bara pasta. Coka cola till detta.
En semester i Turkiet var rena pinan för honom. Han kunde ju inte äta någonting utan var tvungen att uppsöka McDonalds för varje mål.
Tänk att gå miste om alla nya upplevelser o dessutom bli omgivningens driftkukku för detta sociala handikapp att aldrig kunna äta något nytt.
Men han hade en snäll mamma ;) 

Ringo

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 111
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #23 skrivet: 2010-03-17 11:01 »
Citat från: agnetasch
Men han hade en snäll mamma ;)  
Till skillnade mot alla som berättat om vilken tur det var att deras snälla mamma tvingande dem att äta upp alla grönsaker på tallriken, så att de idag älskar grönsaker? ;) Jag tror inte att du lär dina barn en bättre matkultur genom tvång! Varför skulle de som vuxna välja något som de tyckte var äckligt och som de hatade att som barn bli tvingad att äta av dig?

Citat från: agnetasch
Hur det kan gå om barn aldrig behöver äta något de inte gillar illustreras av nedanstående sorgliga lilla historia
Men nu förstår jag inte om du nu menar att man inte kan lära sig nya smaker senare i livet, om det fastställs när man är barn? Det är ju isåfall väldigt konstigt då att dagens fredagsmys rätt är tacos som förmodligen väldigt få av dagens föräldrar åt som barn? Det skulle ju ingen kunna äta om de inte fått det itvingat av sina föräldrar som barn? Skulle man inte gilla surdegsbröd om man inte åt det som barn? Och så vidare med diverse andra rätter och smaker...

Inte för att detta har med mat och "smakuppfostran" att göra, men din oro över att barn aldrig skulle få höra ett "nej" för att de då tjurar tycker jag är orealstisk. Det är ytterst få föräldrar som har möjligheten att ge ett barn allt de önskar sig. Jag har svårt att dela din åsikt att det enbart är något positivt, men visst, barnen lär sig nog tidigt vad ett nej betyder och att man inte kan få allt här i världen.
« Senast ändrad: 2010-03-17 13:22 av Ringo »

Lena Marie

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 167
    • Visa profil
    • Alma Mater - mat är gott
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #24 skrivet: 2010-03-17 11:32 »
Erik Haag hävdade att ett barn måste äta något nytt 14 gånger för att börja tycka om det. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det (eller vad han har för källor)

Det gjordes en undersökning i USA (tror jag det var) där en grupp barn som avskydde broccoli och verkligen störtvägrade äta det fick ingå i något projekt. Kommer inte ihåg exakt men familjerna där barnen ingick "tvingade" sina barn att smaka på broccoli med jämna mellanrum. Det var ett elände varje gång men det slutade med att de flesta barnen så småningom frågade efter grönsaken för de vart sugna på den och verkligen tyckte om den.

Alma Mater - mat är gott

Ringo

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 111
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #25 skrivet: 2010-03-17 11:48 »
Citat från: Lena Marie
det slutade med att de flesta barnen så småningom frågade efter grönsaken för de vart sugna på den och verkligen tyckte om den
Trodde det handlande om hur mångr ggr det tog innan man kände igen en smak, inte att gillar den, kan man verkligen gilla allt? Men, ja, isåfalll får jag väl säga att jag kanske har fel i  mina "matuppfostranåsikter", även fast att jag kommer behålla dem för mig själv eftersom jag tror på dem.

Lena Marie

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 167
    • Visa profil
    • Alma Mater - mat är gott
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #26 skrivet: 2010-03-17 11:58 »
Trodde det handlande om hur mångr ggr det tog innan man kände igen en smak, inte att gillar den

Att känna igen en smak är väl lite av övergången till att gilla den? Men som det sas så var det väl 14 gånger det tog.
Alma Mater - mat är gott

JonasBååth

  • Diskare
  • **
  • Antal inlägg: 58
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #27 skrivet: 2010-03-17 15:44 »
Jag känner faktiskt många som redan vid 16-20 års ålder var tacksamma för att de hade blivit övertalade att äta mat de inte gillade, eftersom de uppskattade den då.

agnetasch

  • Köksmästare
  • *******
  • Antal inlägg: 4459
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #28 skrivet: 2010-03-17 16:28 »
Jag är väldigt tacksam mot mina föräldrar att de lärde mig äta allting. Om dom någon gång tvingade mig till att smaka på något jag inte tyckte om minns jag dom inte som "elaka" utan jag minns bara maten; en del grejer tycker jag om nu o en del ogillar jag fortfarande. Det gav mig inga psykiska men för livet (tror jag i alla fall inte ;D) istället gav det mig en förmåga att äta o våga prova på nästan allt.
Men nu förstår jag inte om du nu menar att man inte kan lära sig nya smaker senare i livet, om det fastställs när man är barn?
Risken finns ju att barnets neofobi konserveras till den milda grad som hos "40-åringen" Nog tycker jag det verkar som om de som är vana att äta allt möjligt fortsätter att också prova allt möjligt. Är man väldigt inskränkt i sitt matval är väl inte sannolikheten så stor att man vågar alt. inser nyttan av att prova på något nytt?
Du tar upp tacos som någon sorts vågad nyhet i den vuxna matvärlden. Jag tycker nog det istället är ett skräckexempel på vuxen-neofobi. Samma smak o konsistens som i barnmatsburkarna (som också dagens föräldrar åt) Fredag efter fredag efter fredag...... ;)
 

Ringo

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 111
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #29 skrivet: 2010-03-17 19:06 »
Jag får nog sluta detta vid att jag inte delar era åsikter. Jag kommer aldrig tvinga barn att äta det de inte vill ha, men jag kommer alltid laga och äta riktigt mat själv. Men jag tror ni förstått mina tankar om barn och smak, bara att ni inte delar dem  :)

Men för att jag ska kunna tillföra något mer till dettta och föra det framåt så bör jag ju hänvisa till något som stödjer mig, så det inte bara bli mina egna åsikter och erfarenheter. Och det har jag inte nu. Ja, förutom Per Moberg (s.65,s.70) då ;) Men just nu saknar jag tiden för att dra igång och letar efter den forskningen som skulle eller inte skulle stödja mina åsikter om just detta. Det blir ett för stort projekt just nu. Men kanske återvänder till det när det privat blir ett mer aktuellt ämne:)

Kvasthilda

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 189
  • Matlagning är en konst - och jag är konstnär
    • Visa profil
    • alias Kvasthilda - en snäll häxa...
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #30 skrivet: 2010-03-18 23:10 »
Agneta, den här 40-åringen du skrev om, är det säkert att han inte har nåt funktionshinder som gör att han inte törs prova nya smaker? Det låter mer så tycker jag.
Det gör inget om det är enkelt.

kryddburken

  • Kock
  • *****
  • Antal inlägg: 976
  • Li - Kryddburken
    • Visa profil
    • Kryddburken - matblogg
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #31 skrivet: 2010-03-19 00:56 »
Wow!!! Vilken härlig debatt de blev här!! :)

Det är otroligt spännande och intressant att läsa hur ni tänker å så!
Jag kan delge er hur det ser ut hos och med våra barn!

Mat är inte bara MAT. Mat är att få i sig energi för att man är hungrig, för att magen varit tom för länge. Haft en tung dag på jobbet, busat för mycket på dagis/skola utan mat de senaste timmarna... Behöver ladda batterierna, fylla på magen för att orka! Skapa någonting mysigt med mat för att umgås med släkt & vänner, kalas, högtider osv…

Mat i vår familj börjar egentligen med att mamman i familjen klurar ut en ungefärlig veckoplan, eller iallafall en inhandlingslista till mataffären som ska räcka till 5 middagar. Här får barnen gärna sitta med och tycka till om vad som ska ätas till middag i veckan. Är dom inte i närheten så brukar jag ropa på dom för att få lite tips… Ibland säger dom pannkakor & sylt!!!!! YEAAA!! Pannkakor mamma, pannkakor!!!???
No-no-no säger mamman och förklarar varför pannkakor o sylt inte är nån vidare bra kvällsmiddag. Ibland har dom ju sett mig i köket stå och riva ner både potatis och morötter och spenat i pannkakssmeten allt för att frångå efterrätts-pannkisarna!
Vi klurar lite ihop och tänker… ”Vad finns det i affären som är nyttigt då??” ”Vad är det för nåt man äter som man te x. kan odla hemma själv i trädgården?” Osv osv… Då lovar jag att ideérna kommer som kulsprutor!! Barnen är inne på min linje å så här håller vi på!!

Tilläggas skall att när vi jobbat och hämtar barnen på skola/fritids så gör vi inte ”mat-handligen” FÖRE vi hämtar barnen, vi har alltid barnen med oss. Så har vi alltid gjort. När barnen var väldigt små och tultade omkring inne i mataffären så tog det visserligen sin tid att utforska alla hyllor med burkar å påsar och glada färger men de tycker jag man måste ge sina barn. Det finns inte i min värld att stressa barn i en mataffär! ”Kom nu!!, skynda dig!!, måste hem å laga mat!! Dom väntar!! osv osv… HEMSKT!!

Det måste få ta tid att gå igenom en affär. Man måste som barn få analysera, få intryck, att stå å vända på ett paket salami och undra ”ä dääää mammma??” osv… Ska vi rycka barnen i armen här?? å säga låt bli å pilla på allt!! KOM  NU!!! Nä….

Det är nånting som jag verkligen lagt stor vikt vid när jag handlar. Att barnen får vara med. Dom måste få se vad som erbjuds i en affär för det är faktiskt här vi till största del hämtar vår mat! Att jag sen har väldigt beundransvärda barn som oberört vandrar förbi godishyllorna utan skrik och bråk kanske har sina pluspoäng idag! Vem vet?! ;-)

Vem är nyfiken och intresserad av någonting (i detta fallet mat) om man inte fått inspiration och uppmuntran?? Tro mig, de ligger nånting i detta!!

Jag tror att det är HÄR allting börjar präglas. Vi försöker uppfostra våra barn i mataffären! Å vad sjutton får dom för bild av oss föräldrar som försöker skaffa mat, stressade och otåliga och serverar maten på bordet men med tankarna nån helt annanstans! Var finns glädjen och inlevelsen för att ”nu ska vi äta mat tillsammans och de ska bli himla gott efter en lång dag att få sätta sig ner med familjen runt bordet” Borde vi egentligen vara förvånade att det finns barn som matstrejkar, ”inte vill ha”, ”är inte hungrig”, ”tycker inte om”… Men ska barnen däremot ta sin hostmedicin, ja då kommer den pedagogiska falska uppmuntrande glädjen fram igen! ”Seså lilla gubben, ta nu medicinen för de har farbror doktorn sagt och han blir sååååå glad om du tar heeeela skeden med medicin”… Å då väljer vi dessutom tillfället. Lugn å ro, inga andra störningsmoment omkring å dessutom helst sittandes i knät… Är vi föräldrar så naivt blinda för vårt eget beteende?? Jag undrar??

Okej! Väl hemma med ett gäng matkassar, hungriga barn, kissnödig hund som vill ut och tvätt i maskinen som snart börjar lukta mögel och oj, där fanns visst gårdagens disk på diskbänken också… Man BÖR inte stressa upp vid detta tillfället… Jaga inte upp sig för att snabbt hinna få undan disken, snabbt ut med hunden å be nån i farten att slänga till den lite mat. Oj va golven ser ut… Humöret blir sämre å sämre… Men åhhh SKALA potatis, nä de orkar jag inte, inte idag iallafall…!!! Det är för mycket annat som ska göras, herregud!! Sen kommer ena ungen med en bunt böcker från skolväskan och man hinner lite kort uppfatta nånting om läxa tills imorgon… Nu är stessnivån på MAX! Och det är här, nu i denna stund gott folk som vi förväntas laga mat, får barnen att äta upp maten och tycka att det är gott och inte peta i maten?? Hallå?? Finns det något sunt förnuft i detta överhuvudtaget?? Lycka till säger jag bara!

Nä, summa sumarum så tror jag att våra barn visst kan tycka om mat som erbjuds hemma bara det tillåts att ta tid och en nypa tålamod och eftertanke! När man står där med matkassarna i bägge händerna varför inte bara sätta sig ner på köksgolvet, ge sina barn en kram för att man längtat efter dom efter en hel dag på jobbet. Varför inte höra vem av dom som vill plocka in grönsaker i kylen å vem vill stoppa in brödet i brödlådan?? Varför inte slappna av och njuta av även dessa stunder och känna lite lycka?? Stressa av, LEV & njut av tillvaron så tror jag många matbekymmer är lösta. Låt barnen få vara med och handla, låt dom få hjälpa till att packa upp allt som börjar på bokstaven B, eller S?? Låt dom får välja färger på grönsakerna, låt dom få välja bordskryddor o ryck dom inte ifrån dom för att ”näää, de blir fööör salt för dig!!!” Låt barnen bli mer delaktiga och är du själv stressad? Chilla ner på köksgolvet och njut av en varm kram så ska du se att de lättar lite! ;-)

Hos oss äter barnen samma mat som vi vuxna, vi lagar inte särskilda måltider till någon någonsin. Hade det däremot funnits allergi så, ja självklart! Barnen tycker det är kul och spännande när jag ropar från köket ”nu är de mat, å nu vill jag vet vad ni tycker för de här har aaaaldrig ätit förut!!” då blir dom taggade till tusen å smakar å smakar å tuggar å hummar å tittar på varann å ja, jo, nä fy sjutton. Ord som ÄCKLIGT är strängt förbjudet hemma hos oss. Man får säga att det är ”mindre gott” men då har man i alla fall smakat. Alla kan inte tycka om allt och det kräver jag inte av barnen heller. Tycker dom inte om något så gör dom inte de… Och vi tvingar inte i dom mat dom inte tycker om. MEN man MÅSTE smaka på allt! ;-)

Jag tycker väldigt mycket MINDRE om curry och bruna bönor…. ;-)
« Senast ändrad: 2010-03-19 00:59 av kryddburken »

JonasBååth

  • Diskare
  • **
  • Antal inlägg: 58
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #32 skrivet: 2010-03-19 07:37 »
Kryddburken:

Jag tycker att du har många bra poänger, själv har jag aldrig tänkt på att påbörja uppfostran i matbutiken men det är säkert helt riktigt. Delaktighet är viktigt för att integrera barnen i familjens matkultur - helt klart!

agnetasch

  • Köksmästare
  • *******
  • Antal inlägg: 4459
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #33 skrivet: 2010-03-19 09:49 »
Genialt kruddburken! Vad rätt du har i att barn måste få tid på sig i mataffären.
Det ger mig en déjà vu; som liten fick jag följa med mamma o handla. Eftersom det inte fanns snabbköp gick man i köttbutiken, fiskaffären, saluhallen osv. Ofta fick man vänta länge i kö o hade tid att peka o fråga, titta o smaka. I ostbutiken fick man vara med o smaka på olika ostar o i köttbutiken fick alla barn en wienerkorv att mumsa på (därav min förtjusning i rå korv)
Det var ju en flygande start i livsmedelskunskap man fick. Det har jag inte tänkt på. Tack för påminnelsen kryddburken!

40-åringen du skrev om, är det säkert att han inte har nåt funktionshinder som gör att han inte törs prova nya smaker?
Jag trodde också det först men min man förnekar det; killen är helt "normal" på alla punkter utom att han bara äter det jag räknade upp härovan. I släkten har vi två barn med särskilda behov o båda är krångliga med maten. Men det är krångel av ett annat slag o min man tycker sig se skillnaden. Fast det hindrar ju inte dig från att ha rätt ;)

PerG

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 232
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #34 skrivet: 2010-03-20 23:03 »
Kryddburken:

Mycket tänkvärt! Jag har liknande tankar kring barn och mat. Sonen (2 år) får alltid vara delaktig i matlagningen och har varit det sedan länge. Han får t.ex. en (slö) kniv och en egen skärbräda och lite lök/potatis/svamp eller vad vi nu har i maten så att också han får vara med och hacka. Vispa saker och att titta på och hjälpa pappa att baka bröd tycker han också om osv... Jag tänker att om han får vara med vid matlagningen (och senare också matplaneringen) så tror jag att både matlust och "modet" att smaka på nya saker blir större när man varit delaktig. T.e.x. så kan en (ur barnets synvinkel) "grön sörja" se och verka mer aptitlig om man varit med och sett pinjenötterna, basilikan och vitlöken, m.m. mixas till detta...

 Ju mer man involverar barnen i matens alla stadier (planering, inhandling, tillagning) desto mindre problem får man tror jag.

Vi pratade lite om delaktighet i matlagning och sånt på jobbet och en av mina kollegor blev alltid utskuffad ur köket av sin mamma som liten och han lärde sig aldrig laga mat förrän han flyttade hemifrån... tragiskt.. så detta är också något som jag har som ambition att mina barn ska kunna (tidigt)... Risken är nog annars stor att man faller in i hel/halvfabrikatsträsket för att man helt enkelt inte kan något annat...

milaja

  • Kökspraktikant
  • *
  • Antal inlägg: 39
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #35 skrivet: 2010-03-21 09:12 »

Jag trodde också det först men min man förnekar det; killen är helt "normal" på alla punkter utom att han bara äter det jag räknade upp härovan. I släkten har vi två barn med särskilda behov o båda är krångliga med maten. Men det är krångel av ett annat slag o min man tycker sig se skillnaden. Fast det hindrar ju inte dig från att ha rätt ;)

Matbeteendet stämmer väldigt väl in på min bror och jag tror faktiskt inte att tvång hade hjälpt det minsta. Han är väldigt envis och om det var så att någon sade att "då får du vara utan", då var han utan. Och det kunde han vara väldigt länge tills han började blöda näsblod eller liknande.

Ringo

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 111
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #36 skrivet: 2010-03-21 13:24 »
Det hade säkert gått med tvång, frågan är ju om det fungerat, om du tror det idag isåfall hade varit någon skillnad? Fungera det med tvång på barn?
Och inte bara mat för den delen. Går det med tvång får till en musik- eller idrottstjärna av ditt barn? Idrottsläraren som tvingar alla till utför något, skapar han då bara en sund inställnig till idrott och får dem att våga eller en "ont-i-magen" känsla hos de barn som inte vill och ett ointresse för idrott? När tvånget försvunnit från deras liv, så finns ju ingen anledning att bry sig om idrott längre. Har han förlorat "den stora bilden", på samma sätt som en föräldrar som ser sina barn plocka äppel,banan och päron från frukfatet tvinga dem till att också måste smaka på passionsfrukt och ananasen, de frukter som de absolut inte vill ha?

agnetasch

  • Köksmästare
  • *******
  • Antal inlägg: 4459
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #37 skrivet: 2010-03-21 16:15 »
Man KAN faktiskt framleva sitt liv utan att vara musik- eller idrottsstjärna, det går t.o.m bra att vara musik- eller idrottsointresserad (se undertecknad ;D) Men att leva utan att kunna hantera mat (äta,skaffa,må bra av) är väl lite svårare, mer socialt handikappande. Att lära sig det behöver väl inte göras med tvång, normal uppfostran räcker väl?

JonasBååth

  • Diskare
  • **
  • Antal inlägg: 58
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #38 skrivet: 2010-03-21 16:49 »
Det handlar ju över lag inte om att tvinga barnen i någon form av "ät annars jävlar!"-stil. Det handlar om att föregå med gott exempel och istället för att laga fyra olika rätter komma överens om en rätt som alla fyra äter - diplomati helt enkelt (eller manipulation kanske).

Ringo

  • Köksbiträde
  • ***
  • Antal inlägg: 111
    • Visa profil
SV: Att ge barnen vad de vill ha
« Svar #39 skrivet: 2010-03-21 19:23 »
Citat från: agnetasch
Men att leva utan att kunna hantera mat (äta,skaffa,må bra av)
Fast att säga att matlagning skulle handla om leva idag i Sverige är ju att ta i en del, det räcker med att kunna hantera en micro för att du ska leva!
Citat från: agnetasch
mer socialt handikappande.
Jag tycker det mer handlar om du har elaka "vänner" isåfall som hånar dig, än att det är ett socialt handikapp. Och det kan du väl lika gärna bli om du vore en matsnobb som inte tycker tacos är fint nog som fredagsmys. Det är hemskt tråkigt, men det har ju inget med att göra vad du äter, bara att det skiljer ut dig från vad andra tycker är rätt.
Citat från: agnetasch
Att lära sig det behöver väl inte göras med tvång
Behöver? Jag kan inte se hur du ska få barn att må bra av mat gennom att använda tvång?


Citat från: JonasBååth
Det handlar ju över lag inte om att tvinga barnen
Hur menar du då? Antingen tvingar du väl dem eller också inte? Antingen kan de säga nej eller också kan de inte det. Barnen lär ju "syna dig" för att se vad som händer när de säger "nej" och håller fast vid sitt nej ganska omgående.

 

Notera: Detta inlägg kommer inte synas förrän det godkänts av en moderator. Om du blir medlem hos Matforum visas det du skriver direkt.

Använd ditt riktiga namn eller smeknamn. Inlägg där namn är företags-, produkt-, hemside-, eller bloggnamn kommer inte att godkännas. Reklam är ej tillåtet. Formulera dig vänligt.

Namn: E-post:
Verifiering:
Skriv ordet klöjm baklänges!:
Write pancake in Swedish!:

- Annonser -