Att ge barnen vad de vill ha

Startat av JonasBååth, 2010-03-15 11:05

Föregående ämne - Nästa ämne

JonasBååth

Citat från: Ringo skrivet 2010-03-21 19:23Fast att säga att matlagning skulle handla om leva idag i Sverige är ju att ta i en del, det räcker med att kunna hantera en micro för att du ska leva!

Lever du enbart på micromat och snabbmat lär du inte må så bra i längden, det är kanske att överleva, inte att leva.

Citat från: Ringo skrivet 2010-03-21 19:23Hur menar du då? Antingen tvingar du väl dem eller också inte? Antingen kan de säga nej eller också kan de inte det. Barnen lär ju "syna dig" för att se vad som händer när de säger "nej" och håller fast vid sitt nej ganska omgående.

Jag tycker att det är att göra det lite väl enkelt. Visst, alla barn ska ha rätt att säga "nej", men när de säger det ska föräldrarna inte bara säga "ok" utan istället fråga hur det kommer sig, om barnet har några andra förslag och diskutera sig fram till en lösning? Det är i min mening god uppfostran, att uppmana till diplomati och ödmjukhet.

Ringo

visst, uppmana till diplomati och ödmjukhet...fråga om andra förslag och diskutera fram en lösning....men det låter väldigt långt ifrån vad jag tycker är ett tvång att äta maten?

Eller missuppfattade jag att du tyckte att tvång var ett ibland nödvändigt sätt att forma barns matvanor på? Du kanske inte tyckte att man skulle tvinga?

JonasBååth

Det kan ha blivit lite av ett missförstånd (jag kan mycket väl ha varit otydlig). Jag menade att föräldrarna inte ska låta barnen diktera vilkoren utan "tvinga" dem till familjärt samarbete i matfrågorna.

Filippa

åh, vilken kul diskussion  :)

Jag har alltid gillat mat, alltid fått vara med och handla, peka och känna på fiskar, kött och grönsaker. Med resultatet att det enda jag inte gillar är paprika (för det ger mig halsbränna). Mina föräldrar har aldrig lagat annan barnmat till mig, aldrig tvingat mig att äta eller bråkat med mig om maten.

Däremot var det så att det serverades mat och det ifrågasattes aldrig om jag ville äta, eller vad jag skulle äta. Var man hungrig så åt man - var det nåt jag inte tyckte så där jättemycket om så tog man mindre men mina föräldrar hade inställningen att det inte serverades mat som var äcklig. Det funkade på mig i alla fall. Jag hade vitlöksgratinerade sniglar som favorit när jag var 5 år.

Och ja, det är socialt handikappande att inte äta allt / det mesta. Eller ja, åtminstone till en viss grad. Beroende på vilket jobb du har och vilka du umgås med.
Tex så sitter jag i en bolagsstyrelse, vi reser runt till olika länder i Europa och besöker bolag, bjuds på lunch och middag med olika förutsättningar och då får man antingen äta det som bjuds eller gå hungrig och med maratonmöten på en 6 timmar så är hungrig ingen underbar förutsättning.  Det går inte att få bara köttbullar eller bara spagetti. Möjligen skulle det funka om man var allergisk eller vegetarian.

Nu har jag inga egna barn men jag ser på barnen runt om mig att upp till ca 7 år så orkar de inte med för mycket valmöjligheter, säger man att lax är gott , äter det själv så äter dom också. Självklart har de rätt att säga nej, att kränka någon är aldrig rätt väg men hur kan något vara äckligt som man inte smakat ? Det handlar ju om projicering av ett förhållande  - lite som att gå in i en situation med utgångsläget att det inte kommer att funka ?

agnetasch

Ringo; att tvinga/övertala ett barn till något verkar vara det absolut värsta du kan tänka dig att göra. Men hur vet du att resultatet av din "låt-barnen-bestämma"-uppfostran ger bättre resultat? Redan nu verkar det ju inte som om demokratin i er familj fungerar; föräldrarna tvingas (!) slänga i sig maten ensamma o ungarna river huset om de inte får vad de vill ha.
Men du kanske trivs med att vara barnens pass-opp. Som du säger är det kanske inget merarbete att laga specialmat åt dom. Det är nog betydligt jobbigare att orka/hinna/våga ta en diskussion med barnen. Tänk då på att du också har rätt att säga nej, inte bara dom.
Du tror att om man övertalar ett barn att äta familjens mat så får det men för livet o kommer som vuxen att aldrig äta den maten. Är inte det ditt resonemang?
Men om du jämt lagar speciell mat till barnet så signalerar du ju till barnet att all mat som familjen i övrigt äter är "äcklig" Du konserverar ju barnets uppfattning att det bara kan äta sin gamla vanliga mat.Det spelar ingen roll hur mycket du sitter o smackar o säger att den stekta strömmingen är god, du har ju redan erkänt att den är "äcklig" genom att laga något annat till barnet.
Men du har ju rätt att ha din egen uppfattning om barns matuppfostran, jag förstår den bara inte riktigt ;)

Ringo

Citat från: agnetasch
...Du tror att om man övertalar ett barn att äta familjens mat....
....att tvinga/övertala...

Det är för mig två helt olika saker. Tvinga innebär ju någon form av tvång. Undrar vad du egentligen menar med tvinga? Jag hoppas inte du trycker ner ditt barns huvud i talriken, men förespråka du tvång för dina barn måste du ju mena tvång av något slag? Vad för tvång är det?
Citat från: agnetasch
...ett barn till något verkar vara det absolut värsta du kan tänka dig att göra

Det är ointressant, jag säger att jag inte tror att "tvångsmata" sina barn skapar en gott förhållande till mat för dina barn, inte att det är det värsta du kan göra emot dem.

Resten känns som någon sorts "dagens unga saknar hyfs"predikan! Jag vet inte hur du menar med "Men du kanske trivs med att vara barnens pass-opp", men antar du menar det som något slags påhopp som jag ska bli arg över? Eller med ""låt-barnen-bestämma"-uppfostran", att barns förhållande till mat när de flyttar hemifrån spelar inte så stor roll bara de har helt klart för sig vem det är som bestämmt över dem eller vad menar du?

agnetasch

Ursäkta om jag uttrycker mig så att du blir arg, men är det jag som irriterar dig eller är det den allmänna bristen på sympatier för din matuppfostringsteknik?

Citat från: Ringo skrivet 2010-03-22 14:38
men förespråka du tvång för dina barn måste du ju mena tvång av något slag? Vad för tvång är det?
Har jag någonstans förespråkat tvång? Det är nog du som tolkar det som om jag förespråkar käppen om inte ungdj-a äter vad dom får.
Jag kan faktiskt skilja på olika slags tvång från käppen till mild övertalning, ordet tvång är inte lika laddat i mina ögon som i dina. Allt beror ju på vad barnet UPPLEVER som tvång. Det är tydligen inte alla barn som upplever det som ett tvång att äta det familjen äter, medan andra alltid gör det. Ju mer dom blir vana vid att slippa allt "tvång" ju högre protesterar dom vid mothugg o föräldrarna UPPLEVER det som om dom tvingar barnen till något.

Citat från: Ringo skrivet 2010-03-22 14:38
"dagens unga saknar hyfs"
Nu var det ju du själv som berättade om hur dina barn rev huset när dom inte fick som dom ville.Hur betecknar du DET beteendet?

Citat från: Ringo skrivet 2010-03-22 14:38
att barns förhållande till mat när de flyttar hemifrån spelar inte så stor roll bara de har helt klart för sig vem det är som bestämmt över dem eller vad menar du?
Tycker du det är så konstigt att någon har bestämt över barnet? Det är ju föräldrarnas uppgift. Du kan knappast förutsätta att ett barn vet o kan allt från födseln, det är föräldrarnas sak att dela med sig av sin kunskap o erfarenhet. Är dom duktiga på det har barnet en bra förhållande till mat när det flyttar hemifrån.

Ringo

Citat från: agnetasch
Har jag någonstans förespråkat tvång?

eh,ok,så...du håller egentligen med mig om att aldrig tvinga ett barn att äta det de inte vill ha? Och med tvinga menar jag just tvinga så klart.

Andreas

Men är tvång ett så självklart ord, visst, tvångsmatning är definitivt tvång, men är alla överens om vilka av nedanstående punkter som kan upplevas som tvång? Vad är OK och inte?
a) Övertalning med milda handgripligheter (att till exempel greppa ganska hårt om en arm)
b) Att säga "Om du inte äter är du dålig och gör oss och gud ledsna och farmor och hela släkten får skämmas för dig"
c) Att säga "Om du inte äter förlorar du förmåner" (läsk/efterrätt/lördagsgodis/aktiviteter)
d) Att säga "Om du äter detta får du nya förmåner"
e) Att inte erbjuda några alternativ - dvs mer eller mindre underförstått "ät detta eller somna hungrig"
Den som inte frågar får inga svar.

agnetasch

Citat från: Ringo skrivet 2010-03-22 19:18
du håller egentligen med mig om att aldrig tvinga ett barn att äta det de inte vill ha?
T.o.m jag begriper att det inte går att tvinga i ett barn mat. Hur skulle det gå till? Med hjälp av konservöppnare?
Men om barnet erbjuds att äta familjens vanliga vardagsmat o får förklaringen att ingen hinner laga specialmat utan nu får du äta så mycket eller lite av det här du vill  då ser jag det inte som "tvång"
Hur hade du det själv som barn? Upplevde du det som tvång att äta familjens mat? Är det en reaktion på gamla oförrätter som gör att du absolut inte vill tvinga dina barn till något?

Filippa

Alltså jag fattar liksom inte riktigt ?

Jag fick aldrig några alternativ, det var liksom inte tal om någon annan mat så det var inte heller underförstått att "ät eller somna hungrig". Det fanns mat på bordet, den åt alla av och det var gott. Det fanns inte mat som var äcklig, möjligen mindre god och då åt man mindre av just den delen.


Ringo

Citat från: agnetasch
Hur skulle det gå till? Med hjälp av konservöppnare?

men....hur det ska gå till är inte poängen! Om jag berättade för dig hur en mamma använt en konservöppnare för att få sin 4åring att äta sin mat, skulle det spelar någon roll?

Även om du inte tror det så tror du väldigt gott om föräldrar. De föräldrar som gör som barn vill. Föräldrar kan lika gärna vara de elaka psykopater, som allt för många barn växer upp med, som läser det du skriver. Föräldrar som inte har något att problem att på din fråga "hur skulle det gå till" ge dig fler svara än du vill på hur man får ett barn att lyda. Från det enklaste att hålla kvar tills du ätit eller "mamma elda upp din nalle om du inte.." tills mer uppfiningsrika metoder.

Jag är nu inte ute för att på något sätt jävlas med dig. Men du är en klok aktiv skribent på att stort matforum, folk tar till sig det du skriver. Du duktig och visat att du vet vad du pratar om i många trådar, folk tror på det du skriver. Då tycker jag också att du ska vara väldigt rak i vissa frågor och inte ger något svävvande svar som kan tolkas lite hur man vill. För jag tror inte att det hos dig i grunden ligger någon tveksamhet i frågan?

Och missuppfatta mig inte nu. Jag har inget problem med att du säger "antigen detta eller inget alls" vilket jag tror är det vanligaste i de flesta familjer. Det är väl rätt naturligt. Jag har inget problem med att du lagar 20 olika rätter till dina barn varje dag och de äter vad de vill heller för den delen. Men detta började någonstans handla om att hela familjen skulle sätta sig ner och äta samma sak tillsammans och det var så viktig att det antydes att det skulle kunna göras med tvång för att uppnå det. Att man ska tvinga barn att äta. Det är det jag säger är fel!

Ringo

Citat från: Filippa
åh, vilken kul diskussion  :)

:)
Citat från: Filippa
Och ja, det är socialt handikappande att inte äta allt / det mesta. Eller ja, åtminstone till en viss grad.

Jo, jag förstår tanken, menar bara att det är fel att det är så, och inte fel på personen. Jag uppfattar ett socialt handikapp som något negativt, ett problem för personen. Men man skulle ju på samma sätt kunna säga att det är ett socialt handikapp att inte dricka alkohol. Men för den del är det ju inte fel att man inte dricka alkohol.

Andreas

Drar man det så långt man kan åt ena hållet blir det sadistiskt elakt psykopattvång (som alla givetvis tar avstånd ifrån), åt andra hållet milt föräldratvång i motsats till "gör vad du vill".

Vissa ord och formuleringar kan ha ganska olika betydelse beroende på sammanhang och varje individs erfarenheter, det är därför viktigt att inte ta sin egen uppfattning om vad något betyder för given och försöka förklara vad man menar när man diskuterar så att man inte missuppfattar och pratar förbi varandra.
Den som inte frågar får inga svar.

Ringo

Citat från: Andreas
Vissa ord och formuleringar kan ha ganska olika betydelse

men...jo visst,som "Jag är för dödstraff - fast jag tycker ju inte man att du ska döda någon så klart, det är fel, men det förstår väl alla, att man inte kan göra det!" Antingen tycker man väl att det finns saker som gör det försvarbart att man dödar någon eller också är man ju emot dödsstraff. Att istället övergå till att diskutera när man egentligen har dödat någon blir ju bara konstigt försök till att inte erkänna att man har fel.

Jag tycker det är enorm skillnad mellan att säga "ät eller var utan" eller bara "ät!"! Men jag uppfattar det till att du vill "dämpa" diskutionen, så visst,släpper det.

Men jag tycker jag det var tråkigt att det bara är ett par person som inte har något problem med att rakt ut säga att man inte ska tvinga sina barn att äta när diskutionen kommer upp här! Gissar att jag antagligen tycker det värre än det egentligen är då!

agnetasch

2010-03-25 11:28 #55 Last Edit: 2010-03-25 11:30 by agnetasch
Varför vi hela tiden pratar förbi varandra Ringo är kanske för att du inte definierar vad du menar med att tvinga Att skriva "Och med tvinga menar jag just tvinga så klart" klargör inte den saken. Var går din gräns mellan att tvinga o inte tvinga? Välj på Andreas skala ;)

Jag jämställer inte att begära att ett barn ska sitta med familjen vid matbordet o äta/prova att äta av den mat som bjuds med att tvinga ett barn att ätatränar man ett barn att äta. Är det så mycket värre än att muta ett barn att sitta vid bordet genom att alltid servera det olika alternativrätter?

Att tvinga ett barn att äta genom att hota med fysiskt våld är en annan sak (eller hot mot Nalle!) Det tar jag avstånd ifrån, inte för att jag tror att barnet kommer att hata den maträtten resten av sitt liv utan att för att barnet blir skrämt av själva hotet.

Ordet tvinga kan ju användas på många olika sätt: "Jag kände mig tvingad att äta den otäcka maträtten på middagen hos Johanssons igår" Inte tvingade fru Johansson i dig maten! Herr Johansson hotade  inte att spöa upp dig vid matvägran. Men man kan känna krav på sig, precis som jag kände krav på mig att äta det som bjöds hemma, inte tvång (ät nu,annars blir det rottingen!) Jag ville också glädja mamma o pappa med att äta det dom lagade. Jag förstod att vi inte hade råd eller tid att laga annan mat till mig eller mina syskon. Och, framför allt, jag ville inte vara utesluten från gemenskapen med familjen, vilket jag fattade skulle inträffa om jag inte var samarbetsvillig.

Jag anser alltså inte att man med fysiskt eller psykiskt våld ska tvinga barn att äta. Förhoppningsvis har man dessförinnan hittat andra kommunikationsmedel. Prata, övertyga, locka, förhandla, övertala. Jag tycker det finns en oändlig gråskala mellan tvång o kravlöshet.

Ringo

Citat från: agnetasch
Jag anser alltså inte att man med fysiskt eller psykiskt våld ska tvinga barn att äta.

Och i det håller jag helt med dig och tycker du har alldelse rätt!

Filippa

Citat från: Ringo skrivet 2010-03-24 11:48
:)Jo, jag förstår tanken, menar bara att det är fel att det är så, och inte fel på personen. Jag uppfattar ett socialt handikapp som något negativt, ett problem för personen. Men man skulle ju på samma sätt kunna säga att det är ett socialt handikapp att inte dricka alkohol. Men för den del är det ju inte fel att man inte dricka alkohol.

Att inte dricka är socialt accepterat i alla kretsar, utom möjligen bland 15-18-åringar. Alla normala människor är medvetna om de olika skäl som finns för att inte dricka alkohol.

Att däremot inte äta det mesta är inte accepterat. Om jag som bolagsrepresentant (säljare, styrelse, besökare etc) berättar att nej, jag äter inte den sallad/smörgås etc som ni bjuder på för jag gillar bara spagetti eller hamburgare så funkar det liksom inte ?
Eller vara hembjuden till sina blivande svärföräldrar första gången och bli bjuden på levergryta som din respektive fullständigt äälskar och du hatar lever. Talar du om för svärmor och din respektive att sorry, jag håller mig till potatis för jag tycker lever är äckligt men jag har aldrig smakat ? (och ja, jag har haft den oturen och åt med god min min lillla portion).

Det kan så vara att samhället har fel som inte accepterar allas olika smak men samtidigt så är ju det vi tycker är normala rätter kanske inte så normala i andra delar av världen. I den muslimska delen av världen har de sällan förståelse för de som älskar fläskfile tex. Och väldigt liten förståelse för den som inte gillar lamm..

Man måste ha ett öppet sinne i dagens värld. Det är lika bra att vänja sina barn vid det också.

Ringo

2010-03-25 17:38 #58 Last Edit: 2010-03-25 17:43 by Ringo
Citat från: Filippa
Att inte dricka är socialt accepterat i alla kretsar, utom möjligen bland 15-18-åringar. Alla normala människor är medvetna om de olika skäl som finns för att inte dricka alkohol.


Jo,visst finns det många skäl och du förväntas ju redovisa vilket skälet är till att du inte dricker alkohol, eller? Även om du inte 15 utan om du är en 30-nånting kvinna och befinner dig på personalfest, första månaden i din graviditet, så kommer du nog redan innan du kommit dit tänkt ut den lögn du under kvällen kommer att använda för att du inte kommer att dricka alkohol den kvällen. Eftersom du vet att folk kommer att undra varför du inte dricker. Det är ju "Nej tack, jag kör" och inte bara "nej tack", det måste förklaras varför. Jag tycker inte riktigt man då kan säga att det är helt accepterat att inte dricka?

Fast du menade kanske den som aldrig druckit alkohol - så klart. Och då har du ju helt rätt i att ingen kommer övertala dig till "åtminstone smaka" på det. Fast jag tror, åtminstone "svenskar" kommer att vara mer intresserad av varför du inte dricker alkohol än varför du inte äter lever. Att det skulle "ifrågsättas" mindre om du inte åt lever.

Och vara säljare kan du säkert ha rätt i, men det tycker jag är lite annorlunda att jämföra med. Om du tex är i en kultur där män förväntas vara tysta och vackra under affärsmöten, så får du ju som man då vara tyst och vacker osv.

Då är det mer intressant om du menar att du kanske skulle tycka illa och bli arg på den muslim som inte äter din dyra fläskfilé och sparka ut honom ur ditt hem? Eller om menar att du skulle se ner på din framtida eventuella svärdotter om hon sa att hon inte gillade något av det du hade i din gryta?

Filippa

Oh, spännande :-)

Nej, att inte behöva redovisa sina skäl för att dricka beror helt på hur du gör det. Jag dricker sällan pga två skäl, inget av dem är något jag vill redovisa på jobbet / bland vissa vänner/ släkten mfl  ( min mamma var alkoholist och jag har en tumör i min lever som inte gillar alkohol) så jag konstaterar bara att jag tar mineralvatten och hittills har bara en person ifrågasatt det. Hon fick svaret " Varför undrar du?" och när hon frågade om jag var gravid så sa jag "Tack för frågan men nej" och därefter dog konversationen om det ämnet.

Givet är det mer accepterat att inte äta lever än att inte dricka alkohol . Men man kanske ska som förälder fundera över vad man vill lära sina barn, för det var ju grund frågan. Är det inte bättre att gilla lever än sponken ;-) ?

Jag tycker din jämförelse med säljare och tysta vackra män haltar, möjligen är jag för dum för att förstå den.

Det jag vill ha fram är att om du som barn fått speciell mat alltid, aldrig lärt dig att vidga dina matvyer, aldrig lärt dig prova ny mat (oavsett om det är lever, fårögon , fisk eller couscous) så har du en nackdel i ditt sociala liv oavsett vad du har för jobb eller i vilka kretsar du rör dig när du blir vuxen.

Jag tycker du vrider det jag skrivit åt fel håll. Jag skriver att det vi i Sverige anser vara "normal" mat, inte anses vara normal mat i andra delar av världen. Jag skriver inte att muslimer som inte äter fläsk inte är välkomna, jag skriver att de förmodligen har en annan syn på vad som är normal mat än vad du har. Gör dig inte dummare...

Det är väl dokumenterat att ett första intryck av en person är svårt att ändra, intrycket beror på hur du presenterar dig själv både vad gäller tal, handslag, kläder och givetvis ditt bordsskick. Att en gäst inte äter din mat är nedslående ( men givetvis förståeligt om man är allergisk ), en gäst som inte äter av din mat för att han inte vill prova och har en förutfattat mening om att det är äckligt - är jävligt irriterande. Och i alla fall i  mina ögon så blir intrycket genast mer negativt. 

Jag är i alla fall mån om att allas intryck av mig ska vara så bra som möjligt. Då kan jag äta en liten portion av något jag tycker är mindre gott för att göra ett bra intryck. Det skadar mig inte.

Och vad gäller muslimer, jag har bott i nästan ett år i Bagdad före Kuwait-kriget. Lärorikt, spännande och utvecklande. De har en fantastisk matkultur och många är otroligt toleranta och nyfikna. Men om du blir bjuden på lunch hos chefen för säkerhetspolisen och han bjuder på fårtestikel & tarm gryta ........ fundera en stund på om du hur du skulle göra Ringo ? Abu Garaib har blivit trevligare sedan dess.

Snabbsvar

Med snabbsvar kan du skriva inlägg medan läser ämnet utan att öppna en ny sida. Du kan fortfarande använda BBC och smileys, precis som i vanliga inlägg.

Notera: Detta inlägg kommer inte synas förrän det godkänts av en moderator.

Namn:
E-post:
Verifiering:
Please leave this box empty:

Stava till mjölk baklänges!:

kortkommandon: tryck alt+s för att skicka/posta eller alt+p för att förhandsgranska

Annonser

Powered by EzPortal