Ja så var jag då tvungen att göra denna OP. Första månaden 12 kg- inte illa om man så får säga. Ett problem är ju att man numera inte kan äta eller njuta av någon form för mat,så egentligen har jag ju inget mer här i matforum att göra,men jag vill ändå ställa en fråga till er. Finns det någon som kan ge mej tips om pureéad mat skulle jag bli glad det står nämligen helt still i pallet. Kryddburk har hjälp mej lite på traven men jag önskar fler ideer. Eller har ni andra tips från vänner och bekanta som gjort ovanstående OP.
mvh från ers alla roffekock
Grattis till operation och din viktnedgång! Om du inte redan talat med specialiserad dietist så kan nog de ha många bra tips, det går att söka på "kirurgi" på http://www.drf.nu/drf/dietister/sverigekarta.html och få en lista. Jag ska se om jag kan hitta generella tips på pureéad mat på min praktik. Sen när det börjar gå att äta "snäll mat" kan generella tips vara t.ex. ägg, fil, bär, miniportioner slät soppa, mager kokt fisk med potatis & lite fil eller kyckling med rotmos om det tuggas noggrant, äts långsamt och inte dricka till måltiden.
Klart du har på matforum att göra, när du vant dig efter operationen borde det bli mer vanlig mat framöver ju.
Roffe, jag önskar dig all lycka efter operationen!
Att du inte skulle ha mer på Matforum att göra är det dummaste jag hört! Din stora kunskap och erfarenhet är en enorm tillgång, och jag ser fram emot massor av inlägg från dig! :)
Roffe, vår nya puré-gourmet! ;)
Tack alla det värmer.
Man känner sig lite deppig så här efteråt trots att man försökt ha bra koll på vad som egentligen skulle kunna hända just så här efter ingreppet. Det som känns mest frustrerande är att trots denna nya levnadsstil finns inte ett enda ord att få från dietisterna detta upplever jag mycket märkligt. Det som är roligast av allt är att mitt insulinbehov har minskat 90%= suveränt,och detta på en månad.
Läkaren som opererade mig sa att han förmodade at inom ett år skulle jag inte behöva ta mer sprutor om jag sköter mig. Det är ett otroligt lyft att ljuset ev ska sluta att brinna i båda ändarna,livet rullar ju på rätt snabbt ändå.
Karl-Johan jag skulle vara mer än tacksam för din ev hjälp i denna fråga.
//rolf
ps finns det någon som har lite tips om dom nya rönen vad B12 som jag nu är beroende av dagligdags
Jag hoppas att allt ska gå bra och vi vill ha dig här!
Jag tror att vi aldrig riktigt kan ta in allt vi får höra och allt vi läser innan utmaningar som denna. Vi kanske har hört och sett orden men vad de kommer att betyda för just oss är en annan sak...
Kräv att få all tänkbar hjälp av vårdapparaten!
Helt rätt Mickan.
Det får inte tillstöta någon form för komp. för då finns det knappast hjälp att få. Och det är ju som sagt otroligt att vårt välrenommerade sjukvårdssytem inte har tagit med det i beräkningen.
/rolf
Klart du har här att göra ?! *Skakar på huvudet*
Nu är min kunskap om pureead mat minimal men det bör väl gå att mosa typ allt man vill äta och göra mindre portioner på det ? Vill man göra det enkelt för sig kan väl "uppiffad" barnmat funka ? Krydda lite ?
Önskar dig mycket lycka till och vill gärna veta mer om din resa !
Passerad kost är rätt tråkig; typ tre klattar på tallriken (kött/sås, potatis o grönsak) Det smakar ju bra men det ser inte ut som mat.
Min pappa hade väldiga problem med magsår o magsårsoperationer när jag var liten o han åt ofta "mjukmat" för att inte få upp maten igen. Jag älskade hans mat o gör det fortfarande; kalvsylta med potatismos, äggstanning med slät spenatstuvning, frikadeller med slät sparrisstuvning, fläskkorv med rotmos, fisksufflé med smörsås, kycklingtimbal o ostkaka, oj så gott det var. Det är väl individuellt vad man klarar men ofte blir det aptitligare om man ser vad man äter. Lycka till att hitta din väg.
Jag tror att B12 kan ha att göra med att man tar bort delar av magsäcken med parietal celler som utsöndrar ett ämne som heter intrinsic factor, vilket krävs för absorption av B12 - intrinsic factor och B12 bildar ett komplex för att kunna absorberas. Det finns också andra ämnen som krävs för att B12 ska kunna absorberas, just det vitaminet har en komplex väg till absorption och det finns flera teoretiskt möjliga förklaringar. Jag gjorde en litteratursökning för att hitta fysiologiska mekanismen, men lyckades inte hitta bombsäkert vad som händer vid Gastric Bypass och vit B12, dock så var det vanligt med brist om man inte tillför det - och så länge det tillförs borde det inte vara några problem kring det.
Rolf: hur menar du med de nya rönen, blir nyfiken...? Den beskrivning som kjpil beskriver stämmer bra. Intrinsic factor behövs för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig B12.
Se där Roffe-farfar!
Klart du har lit utbyte här med! :-)
Glad att du är tillbaka! *kram*
anna-maria att det skulle finnas samband mellan förkortat liv,folsyra och B12.
Jag har bara knapphändiga uppgifter om detta så det är väl bara ett spöket lilla laban.
Tack agneta nu börjar det rassla i kassaskåpet och alla recepten fladdrar förbi i strid ström verkligen tack för den.
Och du kryddburk det var hos dej det började,det ska jag inte glömma. Jag såg dej en regnig höstkväll titta fram bakom knuten med ett glatt kryddburksleende och då förstod farfar att hjälpen var nära TACK. Solen lyser om vartannat och det är en bra början. #kram på dej själv#
//rolf
Jag förstår inte hur det sambandet skulle se ut? Om man har brist på folsyra och B12 så får man inte normal blodbildning.
Ja det som händer är precis det - blodbrist. Sjäkvklart blir man så småningom ordentligt sjuk av det om man inte medicinerar med B12. Om man gör det ska det inte vara någon fara.
-16 kg :D
roffekock: grattis!
får man fråga hur mycket du vill tappa?
Kilon är viktigt men tänk också på att känna efter hur du mår så att en kort period utan viktnedgång inte känns deppig.
Jag tror att min idealvikt ligger kring 95+ - 5 kg. Jag förstår vad du menar Mickan. Sen är det väl en annan grej om man verkligen gör det. ;)
Mitt Socker ligger i stort sett helt normalt,tar ytterst lite insulin, detta är inte sant. Blodtryck lite över 140/70 måste medicineras ? Blodfetter OK. Ja det är skönt att slippa ta 8 olika piller varje dag. Numera endast 2
/rolf
Grymt med sån viktnedgång och att blodsockret är bra, samt alla hällsoparametrar. Låter som en stor förändring, gratulerar.
Amerikanskt gränsvärde för blodtryck är 140/90 och 130/80 för diabetiker, så något en läkare behöver ta ställning till. Blodtryck sjunker förhoppningsvis med minskande vikt, annars är stress, salt och kaffe sådant som kan påverka.
Efter övergångsperiod när man stabiliserat sina matvanor efter stor förändring så kan det vara en ide att göra 5 dagars kostregistrering och räkna på näringsintaget ser ut. Behöver dock inte vara kritiskt viktigt pga. tillskott samt att det ofta inte är någon fara då läkaren har översikt över näringsstatus och om bra livsmedelsval.
Tack Karl-Johan.
Ja en stor förändring kan man ju helt klart säga,det är så man knappt själv tror att det är riktigt rätt men trotts att det är så här, så har jag gjort Isterband i dag som nu är i röken och framöver ska jag göra mos och blanda med korven i pyttesmåbitar. sk BLI OTROLIGT GOTT
ROLF
Jag har en glad och god önskan om att ni alla ska ha en god fortsättnig på det nya året alla mina cybervänner.
Jag har även en nyhet vad gäller min kamp mot övervikten som snart är ett minne blott. Min viktminskning har lyckats perfekt -27,rask resa man va skööön det känns som man har fått ett andra liv. iiiiiiiiiippppppppppppppppppppiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii.
//rolf
Hej på er alla glada i sommarvärmen.
- 48 jag det är 1/3 av min urprungliga vikt
// roffe
Åh vad fantastiskt bra gjort! Trevlig sommar!
Roffe!
Ett STOORT grattis till dig, och det är väldigt kul att se dig på Matforum igen! :)
Grattis Roffe!
Hoppas din viktresa neråt har gått utan komplikationer.
I dag - 51 det går långsamt numera. Men det har blivit så mycket lättare att röra på sej.
Nu håller jag på att tillgodogöra kroppen ny muskelmassa och det är så mycket svårare.
Problem: Ja ibland.
Alla som inte set mej på ett tag tror att jag blivit sjuk och det har jag väl i viss mån men det är i så fall av glädje. :D
Det bästa är ändå att mitt problem med diabetes har försvunnit helt och min insulinbehandling är numera ett minne blott + alla andra mediciner som skulle påverka blodtryck.blodfetter mm. Det låter som en dåligt skämt men är SANT!!!!!!!!!!!
Ha det så gott alla vänner här på Matforum
//roffe
Coolt! Grattis! :D Stor operation men vinsten i livskvalitet ser ut att göra det värt det.
Lycka till till ditt nya slanka liv utan en massa mediciner ;)
Oj vad häftigt! Ha det så gott själv Roffe!
Fint att du delar med dig av hur det går. Låter övervägande positivt tycker jag, skönt :)
Hej på er alla gamla och nya matvänner.
Får väl ta mej samman och höra av mej till er. Först må jag väl säga att det känns lite ovan att vara här men inte desto mindre trevligt. Tiden rullar ju på och våren är på G äntligen. Har varit en hel del på isen och fiskat efter GÖS och det är en firre som står högt på min matfisklista. ;D
Ja livet rullar som sagt på och jag håller mej i god form med gympa och varma bad (i bassäng) 8) vikten är det som ni alla förstår inga problem med utan kanske snarare tvärt om - 56. Dumping är ett problem som man får leva med men som tur är så händer det inte så ofta numer och om det gör det så är det oftast självförvållat,som om man får hjärnsläpp och låter saker bara rusa iväg tex en "burgare" el Pizza då mår man pyton flera dar och önskar hela Hamurger..................... spyyyyyyyyyyyy Gaallllllllllllllaaaaaaaaaa
Livet som "mindreman" har börjat att gå in i en ny fas jag har nu kommit in i "klädfreakstillvaron" år på G och ska bygga ut garderoben så jag får plats med alla mina nya kostymer och överrockar 8)
Jag träffar fortfarande folk som inte känner igen mej trots att vi tom. jobbat ihop lite spännade samtidigt lite jobbigt men så är det och går inte att ändra på det viktigaste är att man inte ändras som person.
Jag skall berätta en liten "hemlis" för er här på forumet. Och detta är en slags personförändring som jag inte vet hur jag ska tackla. Först ska jag ställa två frågor.
Om jag hade fått bestämma mig idag för en viktredukt.. tror du att jag skulle valt en annan väg?
Hur tror ni att jag ser på folk som är överviktiga i dag? :o
Jag skall berätta det nästa gång jag kommer hit. Men det skulle vara trevligt att höra vad du/ni tror.
Tills dess må gott alla kära forummedlemmar och alla ni andra som är på besök
Rolf
andreas tråden behöver kanske flyttas? OT
Välkommen tillbaka! :D
Vilka svåra frågor du ställer. Hoppas du svarar på första frågan snart, jag står själv inför det valet o det är aldrig fel att höra andras erfarenheter.
Hej Roffe!
Väldigt kul att du hör av dig, och du ska veta att du är saknad när du inte är här!
Jag säger som Agnetasch, det är väldigt svåra frågor du ställer. Det verkar ju som om du trivs i din nya "kostym", även om vägen dit varit besvärlig. Jag hoppas naturligtvis att du inte ångrar ingreppet idag.
Ok alla kära vänner.
Att skriva ett sådant här brev är ungf. lika svårt som att bestämma sig om du ska steget nu el vänta. Jag tror nog att ni alla förstår att detta steg är oåterkalleligt beslut och som måste kännas rätt för dig,ingen annan kan ta beslutet och inget kan föra dig tillbaks till utgångsläget om du nu skulle ångra dig.
Op. gjordes i fjol d 20 okt 2010 och jag har nu kommit till en punkt när jag känner att "min" vikt är helt perfekt,jag vill inte gå ner mer det känns tillräckligt nu. Men detta är ju inget som jag styr över och ser man på vågen så går det fortfarande neråt även om det går långsamt,men ibland undrar man var det ska sluta, det är lite det som gnager i en.
Kroppen har hängt med förvånansvärt bra om man betänker att den varit inställd på att bära på 150 kg. Det som känns mest annorlunda i vardagen är att jag nu slipper äta en massa mediciner för att inte dö i förtid då bl a diabetes högt blodtryck mm.
Jag kan inte förstå varför jag dragit på beslutet med tanke på allt positivt det fört med sig, allt känns så mycket lättare nu, trots det så tycker jag att man ska vara fullt införstådd med att det betyder mycket rent psykiskt i och med att du förmodligen inte kommer att känna igen dej själv och din kropp. Men jag tror att det berott på lite rädsla över allt man lyssnat på av sin omgivning mer än att ha lyssnat på sin egen kropps tillstånd. Vi är ju alla rädda för det okända trots allt,jag är det i alla fall.
När jag nu sitter här ikväll och skriver detta lilla brev och tänker tillbaks så har det gått otroligt fort och att det i början kanske inte var helt enkelt så väger det lätt mot mitt "nutillstånd" och den glädje som jag kan dela med min omgivning och den merrespekt man känner från nära och kära (inte minst min fru).
Om man äter fel så säger kroppen ifrån bestämt och kraftfullt och det gör ju att man inte så gärna vill sätta sig i den sitsen igen, men ibland så bryr man sig inte utan sätter i sig en "burgare" som leder till.........elände.
Maten jag äter i dag är det mesta och det som jag inte kan äta har jag redan ätit förut som du förstår efter mina år i köket. Men mat som inte funkar är kompakt kött,fågel,mjukt bröd,trådiga grönsaker som bönor,matvaror som framkallar gaser + lite annat som dryck som innehåller kolsyra bl a öl till min stora sorg. :'(
Min nya favorätt har blivit Bulgur i olika former. Nu har jag införskaffat en pastamaskin och ska börja att gör min egen. Har du nått förslag så kom igen.
Hur mycket kan jag nu äta och hur ofta? Ja mängden är ungf 1-2 dl lite beroende på vad du äter och hur fort då får du även plats med lite vatten som dryck.
Jag måste äta ofta 5-6 ggr om dan minst så det är ett otroligt mekande framför gashällen men det är ju rätt skoj nu när man är pensionär och så blir det lite olika utmaningar. ;D
Ja jag skulle nog kunna skriva mer men jag får börja här och glöm inte om du går i tankar,tveka inte gör det men bearbeta ditt psyke (VIKTIGT). Be att få hjälp av någon slags terapeut för när du har hamnat under kniven så får du klara dig själv med dina ev problem.......... Tyvärrrrrrr
Det är en stor brist som man inte har koll på inom sjukvården. Men jag finns ju även och om du vill ha ett bollplank kan jag ställa upp med mina erfarenheter och kanske ge dej råd.
//rolf
Instämmer med föregående talare, du är saknad!
Jag tänkte på det där du skriver om att du inte vill gå ner i vikt mer och var det skall sluta och sökte lite på nätet. Här* är en svensk tioårsstudie som, om jag nu förstår den röda kurvan i figur ett rätt, visar att den genomsnittsliga viktnedgången är som störst första halvåret, för att sen fortsätta betydligt långsammare ytterligare ett halvår, varefter det blir en ännu mer långsam viktuppgång. Men det är ju ett genomsnitt, så det skiljer säkert ganska många månader mellan när olika individer slutar tappa vikt. Jag tror inte du behöver oroa dig!
Blev nyfiken på din andra fråga, ser du annorlunda på folk som är överviktiga i dag?
*) Lifestyle, Diabetes, and Cardiovascular Risk Factors 10 Years after Bariatric Surgery (http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa035622)
Tack Andreas för din länk mycket intressant. Min första tanke var. TÖRS MAN LÄSA DEN !!!!!!!!!!
Javiiiiiiiiissst helt OK Jag sänder den vidare till alla er som går i funderingar.
//rolf
Det är mycket riktigt det okända man är rädd för o framför allt att det där okända inte går att göra ogjort.
Jag är lite misstänksam mot själva operationen. I mitt fall måste den tydligen ske med öppen kirurgi efter som min kropp redan är hackad o malen ett par gånger om o då kan man inte använda titthålskirurgi. "Fast då ser dom vad dom gör" tröstade min snälla hjärtprofessor :-\
Operationen o eventuella komplikationer får man väl ta sig igenom efter hand. Den psykologiska delen vet jag inte hur jag kommer att hantera men eftersom jag varierat väldigt i kroppsstorlek hela mitt liv från mager till fet är det inget som direkt skrämmer mig.
Det som skrämmer mig är något så fånigt som att kanske inte kunna äta vissa saker. Tänk om jag aldrig kommer att kunna äta surströmming eller kräftor! Julskinka, whisky, Lidls grillkorv? Det låter futtigt o fjolligt men hos mig ger det lite ångestkänslor, samma ångest jag får när jag fastar: "Får jag aldrig någonsin mer äta mat"? Irrationellt tänkt men ångest har ju inte med förnuftet att göra. Är man matskadad så är man >:(
Men man får väl se det som en utmaning o hitta nya vanor.
agnetasch Jag är med dig i ditt tankesätt hela vägen, det du skriver skulle lika bra vara mina egna ord. Men i ditt tankemönster så ligger ditt inbyggda försvar över dig själv och din sits, så funkat vi ju alla.
Men se det så här i stället att det finns inget som du aldrig mer kommer att äta, du kommer att kunna äta allt jag lovar om än bara en gång. För om du skulle få för dej att försöka igen så kommer din kropp att må dåligt innan du tar det beslutet. Enkelt, genialt,ingen saknad och vis av erfarenheten.
Det finns så många andra glädjeämnen i ditt nya liv så du kommer inte att sakna det på något vis, kroppen funkar på något underligt sätt så. Och att du inte skulle kunna dricka Whiskey behöver du inte vara ett smack rädd för, bara det att flaskan kommer att räcka så mycket längre och på så vis får du inte ont dagen efter,som du ser bara fördelar. ;D ;D ;D ;D ;D ;D ;D
I ditt inlägg så känns det som du har bestämt dig,och jag kan berätta saker som kommer att styrka dig ang din öppenkirugi men jag vill att vi tar det på PM. Hör bara av dig.
Se kan vi öppna ett slags kunskapsforum om våra gemensamma erfarenheter, du är ju så otroligt duktig att skriva och ett sådant forum är det en helt otroooolig efterfrågan på jag lovar.
//rolf
Sjukvården har metoder för att stoppa oönskad viktminskning i de allra flesta fall, matanpassning, kosttillägg och i allra sista hand sondmat eller näringsdropp. Tyvärr måste patienten själv ibland vara mycket aktiv med att söka den hjälp, vilket kan vara viktigt i många fall.
Tror du man kan få låna en droppställning på hjul så man kan röra sig fritt i Herrens natur? Om man nu skulle behöva det någon gång. ;D
Citat från: roffekock skrivet 2011-03-03 00:11
Tror du man kan få låna en droppställning på hjul så man kan röra sig fritt i Herrens natur? Om man nu skulle behöva det någon gång. ;D
Japp, droppställningar brukar inte vara något problem ;)
I övermorgon torsdag 9/3 handlar Kalla fakta i TV4 om matsäcksförbikoppling. (Finns nåt bättre svenskt ord?)
Expressen har med anledning av programmet en artikel om 41-åriga Camilla Jallow som fått problem med att över huvud taget äta "Varje måltid är en kamp. Jag vet aldrig om jag får behålla maten. Jag kan till och med kräkas av ett glas vatten." och läkarna är osäkra på vad det beror på. http://www.expressen.se/nyheter/1.2354477/fetmaopererade-sig-tal-ingen-mat-langre
Hoppas du inte blir orolig Rolf, funderade ett tag på om jag alls skulle skriva om det här, men de som idag överväger operation måste ju få alla kort på bordet.
Hej alla glada vårkänslosamma människor. :-*
Jag har bokat tid för programmet och ser med tillförsikt fram emot olika upplevelser som man naturligvis får i sin nya tillvaro.
Som regel så är det individen själv som inte kan hantera sin nya situation. Det krävs att man har disciplin och tålamod det tar olika lång tid att anpassa sig till den nya sitsen.
Tyvärr är det lite tråkigt att Landstingen inte har någon form för "rehabplank" det är en stor brist som påtalats, dock utan en större hörsamhet. Det är därför viktigt att ta reda på allt innan man gör ingreppet för detta är inget kosmetiskt sådant, utan ett beslut som kan vara nog så knivigt för gemene man.
;).
Kom ihåg att det finns ingen annan än du som har din upplevelse utan den är personlig.
Sen finns det en viktig aspekt på det hela och det är
: HUR FARLIGT ÄR DET ATT LEVA MED STOR ÖVERVIKT MED ALLT VAD DET INNEBÄR?
Att alla ingrepp kan gå fel är kända tyvärr, att människor har olika upplevelser i olika grad är oxå kända, det är en bedömning som man själv får avgöra. Dessa drabbade en en otroligt liten del av alla som får ett nytt LIV.
Jag hoppas att det ska bli ett positivt, rätt och informativt framställt program. Så att det inte ska skapa nojor hos folk som vill ta chansen, jag är trots allt lite tveksam eftersom man börjar i fel ände så att säga istället borde man väl börja med det positiva och visa på att det är ett ingrepp som har otroligt många fördelar. 8)
Om det finns någon som vill ha lite mer kött på benen om ämnet så kan jag vara till tjänst med tips, hör i så fall av dig på PM.
Rolf
Kalla fakta är kända som en mycket opålitlig informationskälla. Detta program kanske är bra, men generellt så snedvrider de allt de presenterar enligt min uppfattning. Nu har jag bl.a. av den anledningen inte sett programmet på länge iofs.
Ja vad ska man säga nu har vi sett hur det kan gå. Som jag sagt allt är inte glädje men det är ju i stort sett vad som gäller i det dagliga livet. Man kan väl se att det finns brister i Landstingets policy på olika sätt när det gäller eftervård ett väl känt fenomen.
Att det kan bli identitetskris är lättförståeligt och det kan lätt leda till psykiska problem,därför är det viktigt att det finns proffesionell hjälp både före och efter ingreppet. Gärna någon form av kursverksamhet där man får visuellt se och höra från pat. som genomgått det hela.
Ett problem som jag lade märke till var att det kunde kännas svårt för en ung tjej att få en oformlig kropp att hantera tex. på badstranden mm.
Som en naturlig del borde operationen vara i 2 steg där plastikbiten vara en självklar del, OM det finns fysiska och psykiska behov. För vi ser att detta fungerar dåligt i många Landsting.
Nu måste det framhållas att det är en liten del som får dessa problem, men att dom finns ser vi och de ska inte föraktas.
Rolf
Jag måste säga att jag blev paff över vilken typ av biverkningar dom tog upp, jag hade förväntat mig mer fysiska komplikationer.
Min bild av en blivande vikt.op. patient är att det är en oerhört framåt tjej (ofta) som ringer o skriver o tjatar på vården i alla lägen för att få sin operation. På vikt.op. forum smids det ränker; alla vet allt om vårdgarantin, vilka sjukhus som är bäst o hur man skriver en egenremiss.
Förstå då varför jag blev förvånad över de "offer" som Kalla Fakta hade hittat. Jag hade svårt att förstå deras problem. Kvinnan som söp för att trösta sig för att hon gått ner i vikt!? Tjejen med överskottshud. Kvinnan med psykiskt betingade sväljsvårigheter.
Förstå mig rätt, naturligtvis tycker jag synd om dom men går det enbart att skylla allt på överviktsoperationen? Vilka problem har funnits innan o vilka kan man förvänta sig?
Den unga tjejen med överskottshuden blev lurad. Hon blev först lovad en plastokoperation som sedan togs tillbaka. Men ser man krasst på det är det ju faktiskt en kosmetisk operation. Andra kosmetiska operationer, bröstförstoringar o likn bekostas av patienten själv. Varför är det så självklart att man ska få en sådan när man redan fått en operation för 100 000 kr?
Jag låter nog gnällig men jag blev besviken på Kalla Faktas innehåll. Jag hade förväntat mig mer fakta inte bara "tyck synd om" >:(
Citat från: agnetasch skrivet 2011-03-11 07:43
Jag måste säga att jag blev paff över vilken typ av biverkningar dom tog upp, jag hade förväntat mig mer fysiska komplikationer.
...
Förstå då varför jag blev förvånad över de "offer" som Kalla Fakta hade hittat. Jag hade svårt att förstå deras problem. Kvinnan som söp för att trösta sig för att hon gått ner i vikt!? Tjejen med överskottshud. Kvinnan med psykiskt betingade sväljsvårigheter.
Ja det lät inte alldeles lätt att förstå. Var det alltså bara dessa tre fall som togs upp, inget fler fall med mer direkta fysiska komplikationer?
Det var inga fler "offer" med bortsett från en kvinna som hade problem med en tidigare operation hon gått igenom, en gastric banding. Hon hade mått dåligt av den den senaste tiden o fick nu en gastric bypass-operation som hon var väldigt tacksam för. Varför hon var med övergår mitt förstånd.
Sökte lite på det här med biverkningar och hittade en Expressen-artikel (i anslutning till Anna Book) där det står att dödlighet i samband med ingreppet är 0,2-0,5% och att upp till 15% av patienterna drabbas av komplikationer. http://www.expressen.se/halsa/viktomotion/1.1311536/gastric-bypass-kan-ge-komplikationer
Siffror återgivna i Expressens är förstås inget att lita på, men de bekräftas på s. 30 i texten "Sjuklig övervikt - en kirurgisk sjukdom" av specialistläkaren Torbjörn Erikssion. Om dödlighet: "Buchwald et al. har gjort en metaanalys av 361 studier omfattande totalt 85 048 opererade patienter. Denna genomgång visar en total mortalitet <30 dagar på 0,28 procent och en total mortalitet 30 dagar - 2 år på 0,35 procent. Lika låga siffror rapporterades i SOS-studien där den postoperativa dödligheten var 0,25 procent." Sen är siffran inte oväntat lägre för titthålskirurgi, gastric bypass - "0,16 procent för laparoskopiska operationer och 0,41 procent för öppna". Om komplikationer: "I SOS-studien rapporterades post-operativa komplikationer hos 13 procent av patienterna". http://www.svenskkirurgi.se/skf/v2/pdfdokument/1236960901dxsbofenpoyk6hfuji5zb.pdf
En annan intressant källa är årsrapporten för SOReg (Scandinavian obesity surgery registry) hos SFÖAK (Svensk förening för övre abdominell kirurgi, en ideell sammanslutning av svenska kirurger). Antal bariatriska (fetma) operationer har tiofaldigats de senaste åren, 95% av dessa är GBP (gastric bypass). I takt med att läkarnas skicklighet ökar, minskar både komplikationer och operationstid (2010 tog en GBP-operation i medel 92 minuter med en blödning på 44 ml). Vad gäller komplikationer finns på s. 13 en sammanställning över komplikationer under de första 30 dagarna efter operationen. 10,5% av GBP-patienterna hade någon form av komplikation. På s. 17 finns en sammanställning över komplikationer under det första året efter operation (exklusive första 30 dagarna), där har 5,4% av GBP-patienterna någon form av komplikation. http://www.sfoak.se/wp-content/arsrapport-aug-2010-soreg-tonvikt-res-2009.pdf
Alien kom på besök. I morgon brakar helvetet löst för då börjar mina första försök att få rätsida på min gallgångscancer som har genererat tumörer i min lever. Och tyvärr så går det inte att operera endast cellgift. :-X
Jag är ledsen eftersom mitt "nya" liv såg så bra ut.
HÅLL ALLA TUMMAR NI HAR FÖR ATT ........................
Rolf
ot Ja visst,men var placerar man en sådan tråkig tråd
Neeej roffe, vad är det som händer? Du får inte vara sjuk nu efter dina stora framgångar!
Om det tröstar dig åtminstone lite grann ska du veta att jag håller alla tummar jag har, stenhårt.
Tappa inte kontakten med oss, vår välkända roffekock kan inte bara få försvinna ut till vänster. Håll oss uppdaterade är du snäll.
Stor styrkekram till dig Roffe! En mer välmående kropp i övrigt borde i alla fall ge dig bättre förutsättningar för tillfrisknande.
Massa omtanke till dig! Massa...
Kram Michaela
Tack alla ni som håller t................ känns oerhört skönt att det finns folk där ute. I dag är det första dagen som giftet pumpar runt i mina ådror och jag måste säga att det känns inte så som jag hade föreställt mej .. hoppas att det håller i sig.
I dag snickrar jag en fin bur till mina vaktlar,jag har nämligen skaffat mej en äggkläckare och nu har jag fått 19 st små rackare som håller på att äta ut mej ur huset. Nu ska dom få en ny bostad ute i uthuset, hitintills har dom gått i en liten låda på matbordet allt för att kunna följa deras utveckling men nu tycker min fru att det får vara nog. ;D
Jag kommer att lägga in lite bilder på min nya hobby snart ;D 8)
ps kan någon hjälpa mej med var den ska vara?
kram på er från rolf
Kör hårt, Roffe!
En vakteltråd med bilder vore jättekul! Du kan kanske lägga den i "Allmänna diskussioner".
Hej Roffe,
Tänker på dig och hoppas att detta "giftet" skall fungera som det skall.
Vill gärna se litet bilder på dina vaktlar. Har ätit vaktelägg men aldrig en vaktel, är det gott (är det lönt, de är väl rätt små).
/gilius