Som vi alla vet så kräver en god måltid sin man eller kvinna, Det krävs inte bar en god och välagad mat utan mycket annat ska stämma som miljö,stämmnig,känsla ja helheten. En måltid som man kan dra sig till minnes om med ett smil eller en suck ett minne som man lätt kan urskilja från andra minnen. Skulle vara otroligt roligt att höra vad ni har att säga. Det behöver inte var en måltid på lyxkrogen utan kan var en varmkorv på byns "korvaluda"

/rolf

Själva så minns jag en måltid i  Porto i Portugal ett hål i väggen där det endast serverades grillade sardiner och gott vin. Vi hade aldrig hitta dit själv för det låg på en gammal kaj förbehållet byns arbetare och annat löst folk, men vår kompis Enrico som jobbade som guide på en portvinskällare hade bra koll. Det var där det hände, allt kan snabbt focuseras på min näthinna och en lätt suck kommer över mitt sinne. Det kommer varma vindar,dofter,havsdoft,fisklukt.grillrök,sorl,en skön trängsel jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle vara där nu i den varma solen tänk vilket mi...............

/rolf

Det tål ju att funderas på.....för det beror ju på tillfället. Efter 4 veckor i Thailand var pizzan i Sydney himmelsk och hamburgaren på burgarsyltan i Key West var fantastisk den juldagen som vi insåg att inget annat var öppet, vi var superduperhungriga och vi skrattade hela kvällen åt servitrisen som var minst sagt glad i hatten och i 75-års åldern. Hon visade foton på sina barnbarn till efterrätten....eller mormors stekta spätta eller mammas köttfärssås eller sconesen hemma hos B&P när jag var bröllopstrött en söndag. Men om jag nu ska välja:

Förrätt: de pinfärska ostronen i hamnen i Cancale, Bretagne
Soppa: hönssoppa på Lux, Stockholm
Varmrätt fisk: mormors stekta spätta eller sill, nyfångad i Brantevik för 25 år sedan.
Varmrätt kött: Antingen lammracks på Döden i Grytan, Stockholm eller en Ladies på Texas Longhorn Fleminggatan.
Ost: Ostbrickan och parmesanglassen på Mistral, Stockholm
Dessert: Tartufo Nero på Den gamle och havet, Stockholm och pralinbrickan på Mistral i Stockholm. Eller mina egna efterrätter.

Men ingen måltid blir bra utan trevligt sällskap !

På Ibiza (långt innan partyfolket invaderade ön) vid lilla sömniga Santa Eulalias strand kunde man sitta på favoritrestaurangens uteservering o äta en underbar smältande mjäll helstekt spädgris.
Vacker solnedgång,stort gäng, hel gris, mycket vin o till efterrätt en jättekorg med solmogna frukter. Ljuva minnen.

Åh, då kom jag ju ihåg den lilla familjeägda restaurangen i Alcudia på Mallis som också serverade grillat, väldigt enkelt - grillat kött eller fisk, flingsalt och salsasås och hemlagade pommes, gott vin och ljumma vindar... mmmm då är det bra :-)

Är det bara två som har varit med om något som ni minns som den bästa måltiden någonsin,kan man knappast tro i ett matforum.

/rolf

Om man är med i ett matforum kanske man överträffar sig själv var dag med den hittills godaste måltiden 

Jag gillar inte att välja ut "den bästa" eller "den snyggaste" utan gör hellre en topp 5 utan inbördes ordning. Äh, det är kanske ite topp 5 men det jag tänker på just nu.

Karin Franssons finsmakarmeny på Hotell Borgholm, vilken upplaga som helst
Kvarterskrogen på Lipari där svärdfisken var som en dröm
Nyupptagen strömming stekt på gjutjärnshäll i St Annas skärgård
Ostron i hamnen i Oban
Grillad lammkorv i Tunisien

Tanken var att man skulle yttrycka en helhet Vad som var den totala upplevelsen. Men det behöver ju inte alla göra Mickan, din 5 i topp köper jag ullt ut. Särskilt din strömming i St: annas skärgård vilka minnen.

/rolf

Rent spontant så ligger en hälleflundra som jag åt på Hambergs fisk en solig sommarkväll varmt om hjärtat.

Och så mammas fläskkotlett, som serverades med en gräddig skysås som man dränkte spaghettin i, och sen öste man på kött och grill krydda och slickade rent tallriken efteråt. Aaaah... Det var tider det! (Låter lite småskumt måste jag erkänna, men just den måltiden har ett nostalgiskt skimmer över sig).

På alla-hjärtans-dag åt vi på 28 plus i göteborg, se www.28plus.se . Det blev den stora avsmakningsmenyn med vin-meny och jag har inte nog med ord för att beskriva dessa fem och en halv timme vi satt där. Helt fenomenalt. Fler som njutit en stund där?

Va glad jag blir för din skull Jomael.

/rolf

Oj, den här tråden har jag missat...
Jag har ett så starkt matminne så när nån frågar mig "Vad är det godaste du ätit" så poppar min farfar (numera död) upp i minnet! Han var en eldsjäl i sitt liv, har sportade, jagade, sprang, åkte skidor, lekte och busade med mig jämnt när jag var liten. Han var chef på fd. JCC, numera NCC? Vi åkte ofta iväg på små resor bara han och jag och vi höjde volymen på stereon i bilen till vår egna favolåt, "Dansa i neon" med Lena Ph.

Han gav aldrig upp, var en kämpe och hade sån livsglädje... En riktigt lycko-farfar! Han fick en hjärtinfarkt troligen pga. all stress. Han blev halvsidesförlamad och vägrader hemtjänst... Han spelade på hästar framför TV:n och tog ofta med mig på Boden-travet, med en hand och ett helvetiskt humör för att ingeting fungera som han önskade längre, tillbringade vi många timmar tillsammans...

Jag var hans första barnbarn och han var "MIN farfar, bara min"....
Efter ytterliggare två infarkter blev han så mycket sämre, jag besökte honom nästan dagligen, jag var bara 11år och sparkade genom snöstormar för att ta mig till honom varje dag... Jag hjälpte honom med allt bestyr i hemmet.... En dag ringde han mig och sa att vi skulle ut och äta på restaurang, vilket vi ofta brukade göra!

Vi möttes ute på gården, han var i dåligt skick... Svullen av alla mediciner, lättretlig, irriterad på serveringspersonalen och klagade på maten.. Vi åt en enkel kycklingsallad med ramlösa, vi tog varsin glass till efterrätt... Min farfar hade tårar i ögonen och jag visste nog att det här kanske var sista gången vi åt på restaurang bara han och jag...

Så blev det också... Dagen efter vårt restaurangbesök trillade fotot på honom ner som jag hade på väggen i mitt rum... Jag visste att han "pratade" med mig så sitt sätt.... Pappa ringde mig på kvällen och sa att farfar finns inte mer... Gunno, min älskade lilla farfar, avled samma kväll, 63år gammal...

Det godaste jag ätit i mitt liv handlar förmodligen inte om maten utan om själva minnet att få vara med farfar. Trots att han mådde så dåligt så kunde vi ha roligt tillsammans, trots att han var arg och irriterad log han mot mig mellan varven med tårar i ögonen, vi satt mitt emot varann, han åt med en hand och såg besvärad ut, och den andra armen hängde under bordet... Åh va jag saknar min farfar... Det är mitt finaste matminne... Och det är som du skriver Roffe, det är miljö, stämmning, känsla ja helheten som betyder allt för en god måltid...

Kryddburk,kryddburk,kryddburk. Ja jag skriver det 3 ggr. för att du förstå vilken uppsakttning jag känner för dina tankar och din farfar trots att han inte finns i livet mer.
Omedelbart så ser jag filmen kan du vissla Johanna framför mig och tänker vilken glädje du kan känna av att du hade en farfar tänk så många barn som inte har det och tänk vad viktig en farfar är. Vilket fint minne du har att vårda för framtiden. Och som du själv säger att en måltid kan bestå av så många olika komponenter som kan etsa sig fast i minnet. Själv minns jag fyra champangeglas som välte samtidigt från kyparens bricka rakt över bordet och som gick i tusen bitar varvid alla blev överskjöljda av glassplitter och champis jag kan fortfarande se glasen i ultrarapid välta och kyparesn fövånade ansikte........

Men än en gång tack Kryddburken även jag kommer att minnas din farfar Gunno det lovar jag bara för att han var den han var och att du kunde beskriva det på ett sådant sätt som du gjorde.

/rolf

Kryddburken, vad fint skrivet

Hm godaste måltid nånsin...jag äter gott nästan hela tiden så det är svårt att välja! Men generellt så är hungern den bästa kryddan så ett simpelt kokt ägg kan smaka himmelskt när jag är dödshungrig. Men ok om jag ska försöka få fram ett specifikt tillfälle så blir det:

Mammas smörgåstårta på nyårsafton (vid flera olika nyårsaftnar). Hembakt landgångsbröd, äkta majonnäs, drivor av handpillade räkor, lax, vackert skurna grönsaker som dekoration (tomatrosor och purjobitar som ser ut som blommor) - vackert och jättegott!

Åh, Kryddburken så fint beskrivet ! Jag sitter här med tårarna i ögonen ...och minns min mormor som varit upphov till många många matminnen.

Godaste var det inte, men 1992 i Florida blev vi evakuerade till en skola i och med  orkanen Andrews ankomst.
Där fick vi som mat en tonfisk-sandwich genom Röda korstets försorg, då smakade den väldigt bra.
Efter det har vi försökt att göra såna mackor själva, med olika bra resultat.

När sambon och jag firade vår 1-årsdag för några år sedan, hade vi skramlat ihop våra studielån och gick till Thörnströms kök. Där började vi kvällen med ett glas Pol Roger, och fortsatte sedan med det som hette Thörnströms meny - förrätt, varmrätt, ost och efterrätt. Vinmenyn till så klart. Utan tvekan den godaste måltid jag ätit. Mitt starkaste matminne är dock från Gardasjön. Min älskade sambo hade friat och vi skulle gå ut och fira vår förlovningsmiddag. Det drog in ett åskoväder som gjorde att det regnade hejdlöst och strömmen gick på hotellet. Vi satt på balkongen med lite vin och skålade och väntade på att ovädret skulle gå över. Vi hamnade till sist på en liten trattoria där jag serverades den godaste fiskrätt jag någonsin ätit. En abborrfisk stekt i smör, med smör- och citronsky, kronärtskocka, spenat och haricot verts. Det pågick en jazzfestival i stan, så bra musik fick vi och luften var så där frisk som den bara kan vara efter ett oväder. Underbart!

Vilket minne från Gardasjön som även jag minns som en otrolig pärla. Fint skrivit Sara.

/rolf

Det var i somras här: http://www.kyrkbynskok.com/
De har två olika trerättersmenyer till de övriga gästerna men komponerade ihop en vegetarisk variant till mig och min sambo, som var helt gudomlig!

Superfräsch sallad på honung, grapefrukt, endive och rostade pinjenötter. till varmrätten hade de gjort en helt guuudomlig murkelrisotto, grillad fänkål, åkerbärsgele mm (snodde åt mig lite av mandelpotatisgratängen från köttätarna med) och till dessert en lingon- och hjortronbakelse med mesostglass.

Annars är jag en sucker för stekta blandade grönsaker med cashewnötter och ris på varenda kinarestaurang MUMS!

Den godaste lunchen jag ätit var i Bergamo. Blev bjuden av en kollega och han sa "nu ska vi gå på Trattoria d'Ambrosio, en restaurang som ägs av en lite speciell kvinna men som är väldigt populär, Atalantas fotbollslag brukar äta här". Vi kom till en fullsatt restaurang, kostymklädda blandade med hantverkare, skratt, livliga diskussioner, stort salladsbord med olika sorters sallader i stora stora korgar. Reservationsskyltarna var många och annorlunda (ballonger!), hälsade på ägarinnan i knallgrön klänning och knallrött läppstift. I kassan (man betalade när man gick ut) stod ägarinnans 83 åriga mor! Maten! Det är inte ofta man sitter och Hmmmar hela tiden men det gjorde vi! "Guud vad gott" "hmmm" osv. Den restaurangen är den första jag kommer att besöka next time in Bergamo! :-)