Det här är ingen ny kunskap. Men lite lustig studie. De har i alla fall låst in 24 personer i 36h i en kammare två gånger där de kunde mäta koldioxidproduktionen (energiförbrukningen), försökspersonerna fick fylla i frågeformulär, ta blodprover, urinprov etc.

3 dagar innan de blev inlåsta blev de slumpvalda till en "diet" som var lik personernas energibehov. Dieterna var nästan identiska - samma energiinnehåll, den ena innehöll 25E% (energiprocent) kaseinprotein och den andra 10E%. Kolhydratsintaget var samma för båda grupper och fettintaget skiljde sig beroende på hur mycket protein de fick.

Högproteingruppen hade i dygnsgenomsnitt 2,6% högre energiförbrukning och högre sömnmetabolsm än lågprotein. Markörer i blodprov visade att högproteingruppen var i mer positiv proteinbalans och mer negativ fettbalans, dvs de förbrände mer fett än lågproteingruppen. Enligt frågeformulär hade högproteingruppen 33% mer mättnad än lågprotein.

Comparison of 2 diets with either 25% or 10% of energy as casein on energy expenditure, substrate balance, and appetite profile. Am J Clin Nutr. 2009 Mar;89(3):831-8.
http://www.ajcn.org/cgi/content/abstract/89/3/831

Även om det är kort studie så är det här enda sättet att säker veta vad folk äter - att ha dem inlåsta. Värt att notera är att det här kan förklaras enkelt med att födans termogena effekt är högre för protein, dvs det kostar mer energi för kroppen att omsätta protein än de andra energigivarna - något som är känt sedan länge. En annan lite märklig sak är att de också mätte mättnadshormoner - dessa korrelerade inte mot upplevd mättnad. Det mest intressanta tycker jag är att proteinmängden eventuellt kan säga lite om hur mycket muskelmassa/fett som förbränns vid viktnedgång - trots att det inte handlar om några extrema proteinmängder.

Apropå mättnadshormonerna kanske det indikerar att det finns ett mättnadshormon som vi ännu inte upptäckt. T ex fettvävens metabola egenskaper är vad jag vet inte alls lika kartlagda som muskulaturens.

Fettväven har troligtvis en stor del i aptitreglering via sitt hormon Leptin - vilket säger något om kroppens "energistatus" - alltså ett "långtids" mättnadshormon. Mer fettväv = mer leptin. Sen har man sett leptinresistens, i likhet med insulinresistens. Alltså att vid fetma registreras inte leptin som de bör - och aptit/mättnadskänslor kan bli sämre fungerande.

Det är ett jätteintressant område med mättnadshormoner - borde ju finnas potential att kunna utveckla läkemedel, hormonsubstitut etc. Problemet är väl att man vet alldeles för lite om hur det verkligen fungerar. Många hormoner har redan visats påverka mättnad.. och är kanske som du säger att det finns ännu flera okända, fettväv och benväv är ju särskilt outforskade. Hur mättnadshormon sen interagerar med varandra och påverkar nervsignaler och "riktig mättnad" tror jag är upcoming område.