Är det bara hos mig som nostalgin har satt avtryck i smaklökarna? Jag minns, när jag var en tvärhand hög, min mormors kringlor, stenugnsbakade bröd mm, kan undra vad vi åt, minns ingen middagsrätt, förutom isterband förstås.
Jag skall rota i mitt förflutna och se om jag kan få fram något recept, mycket lär det inte bli, jag som så många andra har fallit till föga för bättre vetande varpå alla onyttigheter har glömts bort. Onyttigheter som gav mina förfäder ett långt liv.
Har ni något som smakar som smultron hos er men kanske rönnbär hos andra? Så måste det inte vara men min mormos flottkringlor är bara jag som gillar, tycks det.

Min pappa hade magsår så han åt i princip bara frikadeller o äggstanning.Magsårsdieten var sån på den tiden o jag bara älskade sån mat(o gör det fortfarande)Ibland gick jag över till min mammas mat när vissa favoriträtter vankades; en låda på rom o mjölke från strömming + äggstanning,mjölkstuvad njure(såsen SKA skära sig) o köttsoppa med lös klimp fullsmockad med bittermandelolja.För att inte talas om våra läckra "tapas";salladsbladsrulle med messmör eller kall pannkaka rullad kring några bitar inlagd sill

Ofta kommer man väl ihåg det inte så roliga. Jag var på Seychellerna 1991 och blev magsjuk, i fyra dagar fick jag specialkomponerad hotellmat i form av råris och kokta morötter - ingenting annat. Sedan dess är kokta morätter ett stort no-no för mig.

Stackars ni, inga trevliga smakminnen. Jag som t o m kan förnimma smaken på flottkringlorna jag åt för väldigt länge sedan.

På somrarna när jag var liten och var hos mormor och morfar i Överkalix blev jag ofta iproppad läsk och nylagad kalvstek eller torkat renkött så mycket jag ville ha, det är ett riktigt trevligt minne.

Men annars är det precis som Calle säger att riktigt otrevliga minnen lätt blir bestående - det är väl så människan fungerar så vi vet att avböja när nån försöker sälja en torkad flugsvamp. Jag går exempelvis fortfarande i cirklar runt frysdisken där Ecabs färdigmat ligger.

Det fanns några läskedrycker när jag var liten, som jag var väldigt förtjust i. Gulp (bananläsk), Vira Blåtira (blåbär) samt nån variant med krusbärssmak som jag inte minns namnet på. Kommer någon ihåg dem? De både doftade och smakade härligt syntetiskt, sötsliskigt. Vart tog de vägen någonstans??

Krusbärsläsk drack jag så sent som i lördags, från "läskfabriken i Vimmerby" (Åbro.)

Tracey: Kände inte igen namnen direkt, men nu när jag hittade etiketterna
http://www.jkkonsult.se/nostalgi/prylar/Drickor.html
så ser de väldigt bekanta ut (Apotekarnes-produkter) Men är osäker på om jag faktiskt druckit nån av dem. Undrar just om recepten går att köpa loss.

Man har för många både smak och matminnen helt klart för att välja men av någon anledning kom jag att tänka på teater och Tre Remmare i Stockholm...episoden nedan är mer ett matminne än ett smakminne...

Tre Remmare...ja...det är väl ett ganska speciellt ställe...men en av de roligaste upplevelserna på restaurang har jag haft där.

Vi var ett gäng på fyra som skulle se "Phantom of the Opera" för väldigt många år sedan (en helt sjukt bra föreställning förresten...) Vi yrade runt och ville äta i grannskapet av Oskarsteatern...allt var fasligt dyrt och i mina kritiska =) ögon överskattat..."Aborre för runt 200 pix med gräddkokta rotfrukter?!" (Greitz) "Skulle inte tro det" osv, osv...

Ramlade in på Tre Remmare. "Har ni bord?" "Kan ni äta på 45 minuter då nya gäster kommer?" "Självklart om köket hinner" "Häng med!" (redan här spred sig ett brett leende på mina läppar...bra servitör!) Vi "Speed-Beställde" tre-rätters (vågat, va?) och tog in två flaskor rött direkt. När vi tittade runt såg vi att vi satt mitt i hela ensamblen av skådespelare från teatern...några kända som Bert-Åke Warg...baletten och scenarbetare (Mikael Samuelsson satt väl och blev sminkad i 5 timmar...) Ännu bredare leenden...även på ensamblens läppar vilka verkade roade av dessa (med all säkerhet) bonntölpar som kommit till Hufvudstaden för att gå på teatern....

Maten kom och den var schysst...enkel men välsmakande; löjromstoast, kalvfilé med zucchinigratäng, brüllé...vi satt och pustade ut efter en måltid på rekordtid och hade lite kvar i glasen när servitören kommer fram; lite besvärad: "Kan ni flytta till baren? De andra gästerna är här nu." Tittar mot pulpeten och ser ett aningen irriterat par (stampar han otåligt med foten? Visst gör han det!) som stirrar på dessa ungdomar som tagit deras bord, ja DERAS bord....minsann...

Nu kunde det avlöpt smärtfritt, men servitören skulle vara en gentleman och förflytta våra vinglas till den lilla baren uppe på etage...vad händer? NATURLIGTVIS slår han ikull ett av glasen, rödvin över hela bordet på den fina, vita linneduken! Hans kommentar var obetalbar: "Helvetesjävlar-vad-göööör-jag!?" (vid det här laget förstod han att vi var iallafall till hälften branschmänniskor och förstod att vi förstod...så att säga...) Omdukningen som sedan följde är den snabbaste jag sett sedan dess.

Efter lite trevligt kallprat med hovmästaren i baren där vi avslutade rödvinet och betalade notan (som var löjligt låg...vi tippade frikostigt...) var det dags för "Fantomen"...

Så här i efterhand är man ju glad att man fick inte mindre än TVÅ föreställningar den här dagen varav den ena blev ett matminne för livet...

På tal om skickliga servitörer:
I övre tonåren var jag o dåvarande pojkvännen på Ibiza.Se bilden för er;odrägliga brats med onödigt mycket pengar att spendera.I hotellbaren var vi ofta o en kväll lyckades vi reta en bartender till ursinne.Vid middagen(det var helpension)beställde vi sherry till soppan utan att veta att det var barens uppgift att servera den.Gissa vem som kommer in med vår sherry?Gissa vilken min hans ansikte får när han upptäcker vilka han ska servera?Här kommer hans skicklighet in; trots att han tittade i taket lyckades han ta sig genom en jättematsal, servera sherryn o gå ut igen Vi blev vänner igen så småningom, en sån virituos kan man ju inte vara osams med.

Andreas: Ååh, så nostalgisk man blir...  Tack för bilderna - nu minns jag extra tydligt hur gott det smakade!

Lite äckligt kanske, men när jag var liten så var tuggummi stort, jag köpte Jenka och Hubbabubba.

Det konstiga var då och ännu idag är att Jenka smakade precis som det blåa medlet lukta som man har i tex husvagnstoan (Portapotti) i vattnet när man spolar...

elka,
Det har jag inte tänkt på, jag minns en del bubbelgum, och när jag tänker efter så blev det ju ofta rent i toan när någon spottat ut där.
En osmaklig upplevelse har satt spår hos mig med. Min far kom hem med en nyfångad ål vilken han rensade skar upp och kokade. När han ansåg att den var klar ställde han den i skafferiet, (vi hade ingen kyl). Dagen efter, matglad som man var, tänkte jag ta en bit men avbröt när jag såg att några av bitarna rörde sig. Jag äter inte ål och kommer aldrig att kunna göra det.