Ät det någon som har något bra recept på en fisk som heter Sutare ?
???
Helt plötsligt låg det tre mindre glada (ja, man är väl inte glad om man är död ? ) fiskar på min köksbänk.
Tack tack !
Vad är en sutare? Var fångar man såna?
PS PS
Hittade
sutare i Iduns kokbok från 1911:
Fisken doppas ett par minuter i kokande vatten, får därefter ligga ½ timme i kallt vatten, varefter den behandlas o anrättas som braxen. Anses bäst kokt, kall med grädde (?) o pepparrot.
En fisk....så långt mina kunskaper ....det var fiskaren som stolt meddelade att jag fått sutare. Såg ut som en multe eller nåt.
Kul med en lite mer udda fisk men vem är den mystiske fiskaren som kommer och lägger fiskar på din köksbänk?
Det här verkar spännande: Sutare i svartkål med sås på sockerärter, marsipan och broccoli (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=118&a=161076)
Och det här inte lika spännande men kanske gott ändå: Ugnskokt sutare (http://www.svenskfisk.se/5453.aspx?fish=1450&cat=&big=0&size=10&page=1)
har bara ätit dem stekta med stuvade nässlor till...var helt okej, kanske lite dyig smak
har för mig att det är en fisk som ofta planteras in i mindre sjöar för att hålla dem igång...
Den mystiske fiskaren är min lillebror...
Tack för hjälpen med recept, ska prövas :-)
Undrar varför Iduns kokbok tyckte man skulle doppa sutaren i kokande vatten o sedan lägga den i kallvatten? Är den slemmig eller nåt? Ingen annan fisk skulle hanteras så.
inte så slemmig, är ju en fisk av karpsläkte
http://www.fiskbasen.se/sutare.html
Sutare är som sagt en karpfisk som lever i bottensegmentet i sjöar och dammar där den har till uppgift att hålla rent från diverse alger och sjögräs. Liksom karpen så är den till huvuddelen vegetarian. Den lever i närheten av vass och annan vegetation där den kan gömma sig för gäddan och andra rovfiskar. Det är en värmeälskande fisk och trivs i stora stimm. Först när den är över 2 kg så blir den lite mer enstörig.
Och så till ämnet. Sutare har förr i tiden ansetts vara en delikatess (liksom braxen) men på senare tid har den förlorat i popularitet i samband med diverse giftrapporter och försurade sjöar. Den har nämligen en benägenhet att ta upp mycket gifter eftersom den livnär sig på att sila bottensedimentet. Smaken blir därför därefter, dvs ibland mycket dyig. Konsistensen på köttet kan liknas vid en uppblött tidning. Ingen höjdare således. Smaken är framträdande, ganska lik hajmalens (pangasius). Färgen på köttet är också lik hajmalens, dvs ganska ljust och nästan genomskinligt på vissa ställen.
Summa sumarum: Ingen höjdare. Har själv lagat den några gånger med samma resultat varje gång oavsett procedur. Den blev inte bra varken kokt eller panerad.
~Paul~
heh, kommer ihåg att på småländska höglandet kallade man folk som tiggde och tjatade för "sutare". sköj
Citat från: sverigeuturhisingen skrivet 2008-09-24 13:59
heh, kommer ihåg att på småländska höglandet kallade man folk som tiggde och tjatade för "sutare". sköj
Ganska målande beskrivning :).